måndag 13 juni 2011

Kommer ni ihåg...

snötäckt träd foto: Reb Dutius

Snöhög som väller ut genom trasigt staket foto: Reb Dutius


Så förfärligt länge sen är det ju inte... Men ändå en helt annan värld. Ibland undrar jag om svenskarnas kärlek till begreppet "lagom", egentligen har sin upprinnelse i det faktum att vädret/klimatet som vi lever med är allt annat än lagom. Jag menar, ett klimat som växlar mellan detta och 30-gradig värme med några månaders intervall är inte "lagom", det är gravt bipolärt....

Själv är jag inte överdrivet förtjust i vare sig kraftiga minusgrader+snökaos eller i tropisk hetta (fast jag kan uthärda, och till och med uppskatta, det förstnämnda under en något längre tid, för en vecka eller två är det mest vackert i alla fall...), jag trivs bäst med temperaturer som är just "lagom". Ni vet, såna som man kan fungera i relativt smärtfritt, vare sig värmeinducerad hjärnsmälta, eller snö- och ismängder som gör minsta ärende till en veritabel expedition.

Nåja, oavsett vilket väder ni har, "Simma lugnt!", 
som ugglan i Fablernas värld alltid sa.

4 kommentarer:

  1. Håller med till 100%. Avskyr alla extremer. Det ska vara lagom. Sommarväder är kring 20 - lagom för mig, allt över mår jag dåligt av. Trots allt tycker jag det är rätt spännande med årstider men de kräver en del av oss, inte alltid man hänger med.

    SvaraRadera
  2. Viss årstidsväxling är ju såklart trevligt... För omväxlingen om inte annat. Det är mest extremerna jag hade kunnat leva utan.

    SvaraRadera
  3. Brrrrr vilka kalla bilder! Jag föredrar sommar och värme, vintern är bara ett enda långt lidande, tycker jag. Men min favoritårstid är hösten och jag är glad åt årstidsväxlingarna!

    SvaraRadera
  4. Snöig vinter är vackert men opraktiskt, tycker jag. Det blir svårt att transportera sig, oavsett om man går till fots, använder eget fordon, eller försöker använda kollektivtrafik.

    När det tjocka snötäcket ligger kvar, och rent av fylls på, månad ut och månad in, som det gjort både den senaste och näst senaste vintern här nere (ovanligt i Skåne annars), så kan jag också drabbas av lite "sense deprivation" (alltså att både färger och ljud är utraderade, allt är bara ett gnistrande vitt tyst landskap, vilket är bedövande vackert en tid, men ger mig krypningar efter en alltför lång tid).

    Annars rätt vackert alltså.

    Men trivs bäst gör jag i temperaturintervall nånstans mellan 15 och 20 plusgrader. Jag skulle inte ha något emot ett år som bestod till största delen av ett sånt klimat, med avbrott för 2-3 veckor av snö och vinter, och nån enstaka vecka av varmare sommarväder (men helst inte långt över 25 då heller).

    SvaraRadera