måndag 16 maj 2011

Matthandlare Olssons död

Jag har precis avslutat läsningen av Matthandlare Olssons död av Karin Wahlberg. Det är den sjunde i hennes serie om kriminalkommissarie Claes Claesson och hans fru, läkaren, Veronica Lundborg, men själv har jag bara läst en tidigare (Blocket).

Handlingen är i korthet: En svensk matthandlare hittas död på en färja i Istanbul, den turkiska polisen ber om assistans från Sverige, särskilt vad gäller frågor om offrets bakgrund etc som ju svenska polisen har bättre möjligheter att utreda. Kriminalkommissarie Claes Claesson, som just blivit far för andra gången, och den för uppdraget handplockade Mustafa Özen blir de som reser ner. Parallellt med utredningen i Istanbul sker också dramatiska saker hemma i Oskarshamn, i nästan samtliga händelser är mattor på något sätt inblandade. Finns det ett samband?

Den allra största styrkan med boken, enligt min uppfattning, är de många människorna och relationerna som skildras. De väcker alla engagemang och intresse hos mig, vilket jag inte riktigt kan säga att alla de unga och ambitiösa läkarstuderande i Blocket gjorde.

Ett aber är att allt för många av de berättelsetrådarna och människoödena blir hängande i luften. Vad har, till exempel, egentligen hänt med Tina Rosenkvist som försvunnit? Visst, läsaren kan absolut ana mellan raderna vad svaret på den frågan är, även om hon inte hittas, och det är nog så det är tänkt där. Men det finns andra människoöden som väcker nyfikenhet, men som släpps halvvägs. Ilyas Bank, till exempel, han som hittar kroppen, och sedan på vägar som jag för att något bevara spänningen ska låta vara onämnda tar sig till Sverige. Hur går det egentligen för honom? Och Annelie och hennes drömda mattaffär?

Jag antar att det är en av baksidorna med att väva samman många olika berättelsetrådar, några måste man släppa för att inte stå med en helt ohanterlig bunt i slutet.

Ett ytterligare litet aber är alla korrekturfel som fått bli kvar i boken, allt från omkastade bokstäver till syftningsfel. Det irriterar en aning.

Men med undantag för de två invändningarna, sammanfattningsvis alltså en bra, engagerande och spännande bok.

Köp den från Bokus, inbunden, i pocket, eller som ljudbok (antar att du slipper en hel del av de typografiska missar som tryckfelsnisse varit framme och ordnat om du väljer att lyssna istället för att läsa). Eller från adlibris.com, i pocket, som inbunden eller som nedladdningsbar ljudbok (mp3).

4 kommentarer:

  1. Fast det är en fröjd att läsa romaner där alla trådar vävs ihop på slutet; The God of Small Things av Arundhati Roy till exempel, eller Vargskinnet- trilogin av Kerstin Ekman, De vita björnarna av Åsa Nelvin, Bernard Foys tredje rockad av Lars Gustafsson, Harry Potter-böckerna, Madame Bovary av Flaubert där dessa trådar vävs samman till och med i minsta lilla ord... ja nu minns jag många ljuva läsupplevelser där små detalje visar sig vara viktiga i slutet och inte bara råkade vara där.

    SvaraRadera
  2. Ha ha, jag hängde också upp mig på alla korrekturfel
    http://tofflan.wordpress.com/2010/01/11/matthandlare-olssons-dod/
    Det slutade med att Karin Wahlberg mejlade mig och lovade att dessa skulle ses över inför pocketutgivningen! Hon var mycket trevlig och jag skämdes lite för att jag hade varit så petig... :D

    SvaraRadera
  3. Alma: Med undantag för Harry Potter-böckerna, Madame Bovary och någon av Kerstin Ekmans, har jag inte läst de böcker du nämner, men jag ska med glädje stifta bekantskap med dem vid tillfälle! ;-)

    Harry Potter-böckerna har faktiskt betydligt fler litterära kvaliteter än många som inte läst dem, och deras belackare i synnerhet, riktigt inser. Det förtjänar att påpekas. Och så har de ju den tveksamma äran att vara måltavla för många nutida fundamentalisters kulturfobi.

    Och, ja, visst är det en härlig läsupplevelse när alla små bäckar i boken rinner ut i en stor och sammanbindande flod i slutet!

    SvaraRadera
  4. Tofflan: Du och jag är eniga om ganska mycket när det gäller Matthandlare Olssons död, ser jag... ;-)

    Trevligt med författare som kommunicerar med sina läsare!

    Tyvärr är det pocketutgåvan jag har läst, så det verkar alltså som att en hel del av de där korrekturfelen blivit kvar. Men de kanske är färre nu, det kan jag ju inte uttala mig om.

    SvaraRadera