###
Så kan man nog sammanfatta Anne Holts senaste (tror jag att det är fortfarande) deckare Frukta inte, från 2009. Offren kommer från väldigt olika skikt i samhället, det är en kvinnlig biskop, en flyktingpojke som saknas av ingen (eller, av ingen som räknas i samhället i alla fall), det är en kvinna som är gift med en kvinnlig dokumentärfilmare, och det är en konstnär som just nått sitt stora genombrott. Därutöver är det några offer som nämns av utredarna, men där vi som läsare inte får följa utredningen mer än så.
Det som är det sammanbindande temat är just hat och hatbrott, även om det inledningsvis kommer till uttryck bara genom den statsfinansierade utredning kring just hatbrott som huvudpersonen Inger Johanne Vik leder.
Med så disparata offer följer förstås att det inledningsvis blir tal om att följa flera olika polisutredningar parallellt, och flera olika händelseutvecklingar för övrigt också. Det stör mig inte alls, tvärtom, det är vad som ger boken tempo.
Något som jag däremot får medge störde mig en aning var försöket att binda ihop de olika händelsetrådarna genom att göra övergångarna från ett avsnitt till ett annat tematiska, så att säga. Jag menar greppet att om, exempelvis, ett avsnitt slutar med att den som är huvudperson i det avsnittet sover, så börjar nästa med att det avsnittets huvudperson har svårt att sova. Och så vidare. Jag kan imponeras av det ambitiösa i att konsekvent låta avsnitten tona in i och ut ur varandra med hjälp av teman på det viset, men det höjer inte läsupplevelsen. Det ger snarare ett lite tjatigt intryck.
Ambitiöst är förstås också greppet att använda boktitlar, exempelvis "Det osynliga barnet", "Ett rum med utsikt" o.s.v. som kapitelrubriker. Där är jag mer odelat imponerad. Det blir elegant, och ger den där lilla extra upplevelsen för den uppmärksamme läsaren (lite bokmotsvarigheten till DVD-filmernas "Easter eggs").
Sammanfattningsvis: En bra deckare. Här har Anne Holt verkligen hittat greppet igen (om hon inte hittade det redan i 1222 över havet).
Rekommenderas!
Hmmm... Den fick högsta betyg av mig, men ärligt talat minns jag den inte riktigt. (Skyller på att det var ett tag sen jag läste den...)
SvaraRaderahttp://tofflan.wordpress.com/2010/05/21/frukta-inte/
Den var absolut bra! Det tyckte jag den senaste var också, men det var ett par innan dess där det kändes lite som att luften höll på att gå ur serien, så att säga.
SvaraRaderaDet var bara de där tematiska övergångarna mellan avsnitt som störde mig, egentligen.