Så väldigt långt i artikeln behöver man (no pun intended...) dock inte läsa för att förstå att David Murrow har en ganska mycket snävare definition av begreppet man än de flesta. I hans värld kan du nämligen ha xy-kromosomer, skägg och basröst, samt kunna utmana den legendariske porrstjärnan John Holmes i penisstorlek, utan att vara man. En man är du *bara* om du är härsklysten, dominant och benägen till våld, annars är du någon slags kvinna.
Kom det ihåg, du som läser detta och identifierar dig som man. Var det längre tid än en vecka sen du slog någon på käften? Drömmer du kanske inte ens våta drömmar om att få gå ut i krig och döda människor på bestialiska vis? Sorry, då har du missat något i din självidentifikation, då är du inget annat än ett vekt fruntimmer.
Nu är ju verklighetens gudaskapade mänsklighet långt mer mångfacetterad än David Murrow kan föreställa sig i sin vildaste fantasi. Tack och lov! Och själv ser jag kyrkans förmåga att utmana de gängse könsstereotyperna i samhället, att i det avseendet våga leva i världen utan att leva av den, som en av kyrkans styrkor.
Vad jag själv skrivit här i bloggen om kristna män/kristen manlighet kan ni läsa här:
Olik andra män
Inte som andra män (del II)
Dessutom: Det är alltså inte bara män i allmänhet som Murrow saknar i kyrkan, utan också (eller särskilt) de som sitter på höga och inflytelserika positioner: "Högpresterande alfahannar" som han kallar dem. Jag säger bara:
OJ, OJ, OJ vad David Murrow hade känt sig obekväm i den tidiga kristna kyrkan; Mest bara kvinnor, slavar och annat patrask. De "högpresterande alfahannar" som då styrde världen var alldeles för upptagna med att avrätta och fängsla de första kristna för att hinna fira gudstjänst med dem...
Önskar Amy Diamond födelsedagen! Göra Amy Diamonds födelsedag speciell! Amy fyller 19 år i april! Besök denna sida:
SvaraRaderawww.emailmeform.com/builder/form/94gGbMzSw06O0Ph34CaZlX50o
Jag låter ovanstående kommentar ligga kvar tills vidare (känner inte riktigt för att vara spampolis idag – jag vet, illa, illa, var är min sant manliga krigiskhet...),
SvaraRadera...och nöjer mig med att påpeka att den som lagt kommentaren *inte* är Administrator för denna blogg, för att inga missförstånd ska uppstå.
Ja, det här med könsroller är ju intressant. Min man har faktiskt väldigt bestämda åsikter om hur en man ska vara, jag tror det bottnar i en slags rädsla. Fast han är inte våldsbenägen som tur är. Män saknas ofta inom kulturen också och går man på en föreläsning om "hälsa" t ex, är där mest kvinnor med. Jag vet inte - räknas kyrkan till "de mjuka" områdena?
SvaraRaderaDet är nog mycket rädsla inblandat i det där att vakta på gränserna för en "riktig man" eller en "riktig kvinna".
SvaraRaderaDet är också intressant att det vaktandet mest riktas mot de egna, så att säga. Män vaktar mer på vem som är en riktig man än vad kvinnor gör. Och jag tror att vad en riktig kvinna är också ofta definieras mest av andra kvinnor (om inte annat så via veckotidningar etc).
Fast det visar väl också på den där rädslan: Att det på något sätt, innerst inne, handlar lika mycket om att se till att man själv är på rätt sida gränsen.
Mjuka områden? Ja, kanske det. I alla fall numera. Nu när kyrkan inte är en maktfaktor på samma vis. I frikyrkan var kvinnorna klart de som dominerade i början (men så var den tidiga frikyrkan ju heller inte en maktfaktor i samhället), i takt med att frikyrkan blev alltmer etablerad och "normaliserad" trycktes kvinnorna tillbaka (i betydelsen fick mindre frihet och inflytande, jag vet faktiskt inte om de relativt sett blev färre). I Svenska Kyrkan har ju prästyrket gått från att vara reserverat för män till att bli i princip ett kvinnoyrke – i takt med att kyrkan blivit allt mindre av ett maktcentrum i samhället...
Så väl skrivet! Jag tänkte precis så här när jag läste denna imbecilla mans uttalanden i Dagen. Tyvärr hakade ledarsidan på detta fåniga inlägg id ebatten. "Alfahanne" borde dessutom ingen få säga i kyrkan-ett urlöjligt uttryck som bara förtrycker män och får oss kvinnor att skratta.
SvaraRaderaRedan på den tuffa vikingatiden var kvinnor mest benägna att ta emot kristendomens budskap. Jag tror manlig feghet och inte outsinlig prestationslusta, gör dem obenägna att gå till kyrkan;
!. De vill inte förknippas med kvinnor (de män som räknas som "riktiga"av könsrollspuckot Murrow är ju helt homosociala) 2. De vill inte ge sig hän och låta Den Heliga Ande ta kontrollen (hon är ju dessutom ett feminint väsen och ord i GT).
Tror du har helt rätt i det!
SvaraRaderaDet är också lite skrattretande och/eller förbluffande att han tror att urkyrkan var någon slags manlig actionhjälte-domän (och motiverar den tesen med det faktum att det rådde förföljelser...). I själva verket var ju urkyrkan minst lika kvinnodominerad som dagens frikyrka, och de som inte var kvinnor hörde heller inte till den tidens starka och tuffa (eller inflytelserika). Det var slavar och andra av det antika samhällets underdogs som i första hand drogs (också) till den tidiga kristendomen.
Det säger ju sig nästan självt att om de starka och inflytelserika hade varit kristna, hade de kristna inte förföljts av de starka och inflytelserika...
Det var sedan, när kyrkan var en riktig maktfaktor, statsreligion i romarriket och lierad med statsmakten på alla sätt, som "de riktiga" männen flockades där...Och i våra dagar när kyrkan får allt mindre makt troppar de av igen...
Sen måste jag erkänna att jag finner det rätt provocerande att man från visst kyrkligt håll (och från Dagens ledarsidas) är benägen att slänga större delen av Bibeln åt fanders så fort budskapet inte behagar heterosexuella män (det där med att vi måste nog sluta säga att det är Gud som ska ha kontrollen i våra liv, för det tycker inte de riktiga karlarna om...). I synnerhet med tanke på att exakt samma kyrkliga sammanhang är fullständigt obenägna att backa en millimeter från tolkningar av enstaka och lösryckta textfragment som förmörkar homosexuellas (och kvinnors) liv, och till och med driver människor till självmord. Det är bara ännu ett uttryck för det där med att när det kommer till kritan är det SANNA objektet för tillbedjan och den religiösa dyrkan är heterosexualiteten (och den manliga överhögheten), Gud, Jesus och Bibeln är mest bara utsmyckningar...
Och visst är det intressant hur lätt det tydligen gick att byta kön på Guds Ande inom kristendomen. Även Visheten, som används som namn på Gud i Ordspråksboken (bl.a.) är ett ord i femininum i den hebreiska grundtexten. Vilket kan provocera vissa kristna män något oerhört om man nämner det, har jag fått uppleva...
"Könsrollspuckot", förresten, vilket underbart ord! Det ska jag absolut memorera och använda vid tillfälle i framtiden...
Du har så enormt rätt, kära Reb. Den där mannen kunde varken kyrkohistoria eller hade den ringaste aning om vad Bibeln lär i sitt huvudbudskap.
SvaraRaderaPrecis som du skriver är de där mansmaktsivrarna alltid beredda att nagga de stora sanningarna i kanten för att få makt. Bibeln har bara till uppgift att hålla kvinnor och barn på mattan, men själv ska man till varje pris inte underkasta sig Guds vilja. Hur mnga ursäkter har inte fabricerats genom åren för att inte ge bort allt man äger och följa Jesus? Hur många ursäkter finns inte för att strunta i Jesu ord om barnen och ha "lugn och ro" på gudstjänsten?
När man visar att det står i grundtexten på hebreiska att den helige ande är kvinnlig och att det står exakt så här på koinägrekiska om Ordet i Johannesprologen:"det fanns i faderns livmoder".
Gud kan ju inte vara queer!
Här i norr har vi en, mig närstående, väckelserörelse inom SvK, laestadianismen. de talar om Gud som den himmelska föräldern och Lars Levi Laestadius använde många kvinnliga metaforer i sina predikningar. vår förre kyrkoherde Evert Aronsson kunde hebresika och han berättade att den mest sannolika översättningen av gudsnamnet El Shaddai är kvinnobröstets Gud, gud som ger det man behöver. Men i stället för att välja det ord som betyder ammande kvinnobröst Shaddaim, väljer man ett mycket osannolikt ord som i sin rot betyder en som slår till utan att tänka sig för och översätter det mycket långsökt som Gud den allsmäktige.
Snacka om att vränga ordet, detta gudsnamn förekommer ju ofta, för sina egna syften. Men det måste till en hebreiskkunnig kyrkoherde som är laestadian för att jag skulle få höra det trots alla hyllmeter med teologisk litteratur jag plöjt och alla predikningar dessutom.
Förresten har jag bytt bloggverktyg till samma som du därför är mitt namn annorlunda här, men det är samma gamla Alma- Lena Andersson som skriver.
Sant. Varken Gud eller Bibeln är egentligen ett hot mot de små i samhället (står det inte att den sista skall vara den första?), eller mot kvinnor och barn eller andra icke-män.
SvaraRaderaSomliga (alltför många) av de som påstår sig vara Guds efterföljare och Bibelns uttolkare är däremot ett högst reellt problem för och hot mot dessa. Som den där bildekalen säger:
"Dear Lord, protect us from your followers!
Tack för informationen! Du har ny bloggplats då också antar jag? Får gå in och ta mig en titt på hur det ser ut.
Nej, Bibeln är inte hot mot oss små eller de stilla i landet. det är väl därför maktens manliga män behöver läsa så selektivt.
SvaraRaderaTitta gärna in på min blogg. Jag har ännu inte flyttat över min gamla och testar med en ny som handlar mest om min läsning av 1800-talsromaner. Just nu Madame Bovary. Jag tycker detta bloggverktyg är mycket bättre men drar mig lite för jobbet att flytta allt och vill vara säker på hur man gör.
Jag var in och tittade på bloggen. Tjusig! Jag borde kanske fila lite på designen här också...
SvaraRaderaHåller med. Jag är man och förstår inte diskussionen att män lämnar kyrkan för att den är för mesig kravlös och saknar action. De män och krvinnor för den delen som tycker det kan ju läs bergspredikan en gång till och försök leva efter den och kom sen o tala om kravlöshet. Personligen så är ju mitt problem med min tro och mitt kyrkliga engagemang inte att jag uppfattar tron som mesig och kravlös utan alltför krävande vilket gör att man lever med en känsla av ständigt misslyckande. Inbillar sig författaren till boken att fler män och kvinnor kommer att söka sig till kyrkan om vi placerar ytterligare ok på människors axlar. Män är i majoritet vad gäller positioner inom kyrkan. Tror det kan vara så att de män som är "alfahannar" men inte får inneha någon position, väljer då och gå nån annanstans, starta ett företag eller dyl. för att få utlopp för maktambitioner. Medan män och kvinnor utan dessa ambitioner stannar kvar i kyrkan alternativt lämnar av helt andra anledningar
SvaraRaderaNej, visserligen är män något underrepresenterade bland medlemmar, men, som du säger, å andra sidan är män i majoritet på kyrkans maktpositioner (och på talarlistor vid konferenser etc). Därmed borde ju män sätta minst lika stor prägel på kyrklivet som kvinnor (med mindre än att man alltså underkänner de kyrkliga männen som män).
SvaraRaderaOch jag tror inte heller att det är kravlöshet som gör att färre män än kvinnor attraheras av kyrkan, är nog mer inne på din, och Alma-Lenas, linje att det är ganska så raka motsatsen.