lördag 12 februari 2011

Smile or die

Eftersom jag nämnde den här animationen i en kommentar till en tidigare post sätter jag in den. Mycket nöje!

Och läs gärna boken (Smile or die) av Barbara Ehrenreich också.




>

5 kommentarer:

  1. Varsågod! Jo, den är bra.

    Synd bara att inbäddningen (fortfarande/återigen) inte fungerar. Jag hade problem i början på den här bloggplatsen med att ena kanten av alla videor från youtube försvann. Efter lite pillande löste jag det genom att INTE använda youtubes egen embedkod direkt, utan bygga om den lite innan jag klistrade in den (krävdes ganska mycket trial and error för det, eftersom det egentligen inte var något fel på koden som sådan, den var korrekt och fungerade på alla andra websidor där jag hade möjlighet att testa den).

    Nu har youtube bytt format på sin inbäddningskod (och min "påbyggnadslösning" går inte att använda med det nya formatet), och då har vi alltså samma problem igen: Ena kanten försvinner.

    Jag får sätta mig och pilla med det igen vid tillfälle, och hitta nåt ett "botemedel" för den nya youtubekoden också.

    MEN... Jag har lite svårt att förstå hur Youtube (som ägs av Google) kan producera kod som inte fungerar på blogspot (som ägs av Google), Eller omvänt: Hur googleägda blogspot kan ha så svårt att hantera kod från googleägda youtube...


    Nåja. Tekniskt tjafs som inte har med videon som sådan att göra. Videon är bra, absolut!

    SvaraRadera
  2. Jag märkte att den försvann i högerkant men just i denna video spelade det ingen roll eftersom den flyttade sig till höger, bara det allra sista blev lidande. Men det hörs ju vad hon säger.

    Budskapet är därför helt intakt och så aktuellt fortfarande. Just nu i dessa tider när så många människor aldrig kommer att behövas på arbetsmarknaden eftersom vi helt enkelt valt ett samhälle där några jobbar ihjäl sig och några är arbetslösa i stället för att fördela arbetet bättre, är det bra att någon säger som det är. Det är inte sant att det "spelar ingen roll hur man har det utan hur man tar det."

    Vi kan inte påverka allt som händer med oss, visst kan vi välja att fortsätta leva eller ta livet av oss, men vi kan inte med allt vårt magiska tänkande påverka sjukdom, trafikolyckor, vädret eller att vi blir arbetslösa. Vi kan inte heller lägga en enda aln till vår livslängd med allt vårt bekymmer, det har inte förändrats sedan Jesus sa det.

    SvaraRadera
  3. Nej, det är så sant så. Tror det där är utlopp för en desperat önskan att kontrollera sånt som vi inte kan kontrollera.

    Lite samma sak som när (och det här är en av mina käpphästar so bear with me..) folk liksom vägrar att skilja på begreppet riskfaktor och begreppet orsak (i singular bestämd form), när det gäller sjukdomar. Exempelvis om rökning är (och det är det ju) en riskfaktor för cancer, så vill påfallande många uppfatta det som Orsaken (vilket skulle innebära dels att ingen som inte rökt kan få cancer, och dels att alla som någon gång rökt skulle få cancer).

    Nån gång när jag förundrade mig över det där extremt förenklade, svart-vita och rent ut sagt fördummande sättet att tänka (det gällde nog låga D-vitaminnivåer som riskfaktor för MS den gången) så sa min Anna: "Det är den där önskan att kontrollera det okontrollerbara igen. Om nivåerna av D-vitamin under barndomen är Orsaken och inte en riskfaktor, så kan vi själva bestämma om vi ska få MS eller inte. Eller åtminstone kan våra föräldrar bestämma det åt oss"

    Jag tror hon har en poäng där. Vi vill nog gärna (och allt mer i takt med sekulariseringen, tror jag) tro och känna att vi kan bestämma själva över sjukdom, död, och förstås även arbetslöshet och/eller framgång i yrkeslivet. Den grymma baksidan av det sättet att tänka blir ju att vi (alltmer) lämnar de som drabbas på det ena eller andra sättet utan hjälp, och legitimerar det med att de har sig själva att skylla.

    SvaraRadera
  4. Uppdaterat: Embedkoden fixad nu!

    SvaraRadera