fredag 4 februari 2011

Ljudböcker, e-böcker och riktiga böcker

En vän till mig anser inte att pocketböcker är riktiga böcker (därmed inte sagt att hon har något emot dem alltså, det vittnar hennes bokhyllor om, hon definierar dem bara inte som riktiga böcker). Kan på sätt och vis förstå vad hon menar. Fast för mig är nog ändå även en pocketbok en bok. En lite mindre hållbar bok. Som lättare blir till lösbladssystem.

Däremot, insåg jag när jag funderade på det, är inte ljudböcker och e-böcker "riktiga" böcker för mig. Det är samma som för min vän med pocketböckerna, det betyder inte att jag ogillar dem eller inte har/använder dem.

Just nu lyssnar jag exempelvis på Agnes Cecilia, inläst av Pernilla August. Och den som inte har prövat att gå längs vintermörka smågator och lyssna på en småmysig spökhistoria har helt klart missat något här i livet!

Och jag har i alla fall två olika e-böcker på gång. Och en stor samling på datorn.

Det är bara en annan kategori för mig. Eller snarare två andra kategorier.

En ljudbok är dels sin egen genre inom audiomedia, för mig. Och dels ser jag den som lite en slags "bonusmaterial" till boken.

Det vill säga. Å ena sidan kan jag lyssna på en ljudbok utan att ha läst den, för själva lyssnarupplevelsen, så att säga. Å andra sidan kan jag lyssna på en bok jag redan läst, och då i synnerhet om den antingen är författarinläst eller om den är inläst av någon uppläsare/skådespelare jag gillar.

I det senare fallet för att få ett annat perspektiv på boken än mitt eget. För en inläsning är ju ofrånkomligen en tolkning. Vilket kan vara både en fördel och en bonus, när det är precis just tolkningen som är det man vill åt. Och kan vara en nackdel, när man vill få möta texten direkt, utan andra "glasögon" än de egna.

E-böcker har den fantastiska fördelen att vara sökbara. Det revolutionerar verkligen letandet efter referenser (exakta sidhänvisningar och så vidare) i de där böckerna man läst som bakgrund till det man själv skriver. Visserligen brukar jag göra markeringar och anteckningar i marginalen (i pappersversionen av boken) på intressanta ställen medan jag läser den. Men när man letar efter ett enda bestämt ställe, snarare än går igenom hela det lästa igen, är den elektroniska versionen oslagbar.

De revolutionerar dessutom tillgängligheten (och har potential att revolutionera den ännu mer)!

Men...böcker ser jag dem inte som. De är texter. Vilket är alldeles utmärkt. Texter med bestämda fördelar framför texter i bokform dessutom. Men de är inte böcker. För mig.

Jag funderade över det där och kom fram till att det i båda fallen är samma aspekt som saknas. Den fysiska. För mig är en bok helt enkelt en text som fått fysisk form. Såväl ljudböcker som e-böcker kan vara – och är väl oftast –lagrade på fysiska enheter. Men själva texten har inte tagit fysisk form. I ljudboken är texten gjord till ljud. Där när det uttalas (eller spelas upp). Borta sen. I e-boken är texten synlig på en fysisk skärm, förvisso. Men det är exakt samma fysiska skärm som i nästa ögonblick visar nästa sida. Texten ÄR inte fysiskt där på samma sätt.

4 kommentarer:

  1. Jag vill inte göra reklam, men jag och min kompis Åsa har skrivit en ljudbok tillsammans direkt för Bonnier Audio. Det är lite som att skriva för radio. Åsa läste in texten och det blev mycket bra och jag får många positiva reaktioner på den.

    Ljudbok är ju ett annat medium än en pappersbok och båda behövs. Långa bilresor i den lappländska glesbygden blir högtidsstunder med Torgny Lindgrens inläsningar av sina egna finurliga böcker. Förra julens resor lyssnade vi på "Mina drömmars stad"-serien. När tiden räcker till blir det fler ljudböcker. Jag har redan en intrig klar vi ska bara hinna börja skriva och mejla till varandra.

    SvaraRadera
  2. Låter som en spännande projekt!

    Jo, ljudböckerna har sin plats, helt klart. Även om jag ser dem som något annat än just böcker. Jag tillbringar ganska mycket tid i kollektivtrafik som inte är särskilt läsvänlig: På en överfull buss i tio minuter - vänta femton minuter - på ett överfullt tåg i femton minuter - vänta tio minuter o.s.v. Totalt kan restiden bli gott och väl en timme, i bästa fall, uppåt två timmar om man har lite mer otur med förseningar och byten. Men det är tid som liksom inte går att använda till nåt, i synnerhet inte till läsning. Lyssna på ljudböcker går däremot, så det gör jag gärna. Då känns det inte riktigt lika mycket som förlorad tid.

    Och så slipper man ju bli så trött i huvudet av alla de där fragmenten av samtal (och telefonsamtal) runt omkring som man annars blir helt marinerad i på ett fullt tåg eller buss.

    Högläsning är ju annars ett nästan bortglömt nöje/sätt att umgås. Men jag och Anna har av och till nån bok som vi turas om att läsa högt för varandra ur.

    SvaraRadera
  3. Jag hinner som tur är högläsa en hel del. Vi läser till och med böcker för våra större barn, vi läser t ex The Lord of the Rings på engelska då. Det är mysigt. Eller så berättar vi historier för varandra helt utan bok med släckta ljus på kvällen. Det började när de hade en Earth Hour för sex år sedan. Nu vill barnen kura skymning så där ibland under den mörka delen av året.

    SvaraRadera
  4. Låter mysigt!

    Vi hade helt glömt av det där med högläsning (som vi gjorde en hel del i början av vårt förhållande), ända tills vi läste den första Harry Potter för varandra.

    Sen läser man förstås kortare avsnitt högt för varandra också. Det har vi alltid gjort. Men det är ju mer diskussion/samtal, än högläsning på det viset,

    Mysigt, hursomhelst.

    SvaraRadera