onsdag 12 januari 2011

Skön unge

Jag hittade "Komma ut; berättelser från garderoben" (en intervjubok av Anders Öhrman) på Coop när jag handlade middag* idag. När den dessutom var på rea fick den slinka med ner i korgen, trots föresatser om att inte impulsköpa något. Jag har ju ändå tänkt köpa den ett tag, och när den då kostar mindre än några kvällstidningar så...

Jag läste lite i den, lite planlöst här och där, till eftermiddagsfikat, och hittade bland annat denna berättelse i kapitlet som innehåller intervjuer med föräldrar till homosexuella:

"Jag minns en gång när Rikard var sju år och spelade fotboll, som alla småungar gör. Och så spelade de match, och mitt under matchen går han av planen och går fram till mig och säger: 'Hörru mamma, måste man spela fotboll bara för att man har en snopp?' 'Nej', sa jag 'Det behöver man inte.' 'Bra, då får det vara' sa han och gick därifrån."

Den som berättar är Elisabet, mamma till Rikard som idag är vuxen.

Nog kan man både som barn och vuxen få intrycket att det finns långa listor på måsten. Måsten som beror på vilken kropp vi råkat födas med, men inte alls, egentligen har med den att göra. Varken fotboll eller knyppling är ju, rent fakltiskt, något vi ägnar oss åt med våra fortplantningsrelaterade kroppsdelar.

Inte alla människor har händer och fötter, men det finns både män och kvinnor som har båda delarna (eller antingen eller). Varför inte då använda dem på sätt vi trivs med och som utvecklar oss, alldeles oavsett hur vi är utrustade mellan lår och midja. Knyppla. Eller spela fotboll. Eller både och. Eller inte alls.

I övrigt har jag ju inte alls läst hela boken än, så någon rättvisande sammanfattande kommentar kan jag inte ge. Men jag tror, tyvärr, den behövs. Även om det är ett stort framsteg jämfört med mina tonår att en sådan bok kan hittas på Coop.

----

* Med middag avses här inte det skånska middag=lunch, utan det mer rikssvenska(?) middag=kvällsmat. Vi är tvåspråkiga i den här familjen, och just "middag" är ett begrepp som fortfarande kan föranleda missförstånd här, därför detta förtydligande...

8 kommentarer:

  1. Ha ha, underbart citat ur boken som jag nu genast måste skaffa mig - SUCK! Jag har bokköparförbud. Eller jag har förbud att köpa nånting som inte är mat. Det är det man behöver sina slantar till när man är arbetslös. Typ.

    SvaraRadera
  2. Trist det där med slantbrist! Jag vet.

    Är svår "bookoholic" (eller bibliofil, om man så vill) själv, så jag vet, också, att just det kan det vara svårt att inte köpa även när man ska hålla i pengarna.

    Men kanske finns den på rea på coop hos dig också. Annars var den inte många kronor dyrare i pocket på adlibris (länken i posten), och där är det ju, tror jag, fraktfritt för alla också.

    SvaraRadera
  3. Tofflan, upptäck biblioteket !!

    Jag vill också läsa den boken, säker många dråpliga incidenter där

    SvaraRadera
  4. Absolut. Som föräldrarna som kör sin son till akuten när han berättar att han är bög, exempelvis...

    Och, jo, biblioteket är förstås också ett alternativ. Den finns exempelvis både på Uppsala stadsbibliotek och på universitetsbiblioteket i Uppsala. Samt på bibliotek i var och varannan stad ser det ut som på bibliotek.se

    SvaraRadera
  5. Gunilla: Biblioteket finns på stan och till stan kan jag inte ta mig hur som helst av olika skäl som jag inte vill gå in på här.

    SvaraRadera
  6. Men kanske när du är hos Fästmön? (Jag har fått för mig att hon bor i Stockholm, men kan ha blandat ihop det).

    Hursomhelst, jag är en sån som vill äga böcker jag gillar, och böcker jag inte gillar också, om de är intressanta på något vis (Ulf Ekmans bok om homosexualitet exv...). Jag lånar två kategorier av böcker: De jag inte tror att jag kommer att läsa om (viss kurslitteratur exempelvis), och de jag inte vet än om jag gillar/tycker är intressanta att ha i samlingen.

    Så är det. Så bibliotekarie jag är... Så jag förstår om man helst vill köpa böcker.

    SvaraRadera
  7. Nej Fästmön bor inte i Stockholm, hon bor i Förorten (till Uppsala). Jag bor i Uppsala.

    SvaraRadera
  8. Aha. Det var nog det där med förorten som förvirrade mig då...

    SvaraRadera