Fast anledningen till att jag alls behövde anlita Skånetrafiken för de ärendena var de ljushuvuden som eldade upp den lokala djuraffären här i somras.
Men, luckan var det, ju.
Bakom dagens lucka i bloggens adventskalender hittar vi en mycket sliten biljett, nästan oläsbar. Men undra på det, den är ju fjorton år gammal... Drygt till och med.
På besök i Mellanmjölkens land,
Malmö Konserthus, oktober 1996
Biljetten är till Jonas Gardells show "På besök i Mellanmjölkens land", och är alltså från 1996. En fantastisk show, som alla de shower av Gardell jag sett. Allt han rör vid blir till guld, eller i alla fall till underhållning, tycks det.
Det jag minns tydligast från just den här föreställningen (under förutsättning att jag inte blandar ihop den med någon annan show med Gardell just i Malmö Konserthus) är dock ljusskylten (en sån där som rymmer ca. en halv mening text i taget) som blinkade fram allsångstexter och anvisningar till publiken om lite allt möjligt, under väntan på Gardell (hmm, se där, "I väntan på Gardell", en ny pjästitel...).
Textskyltidén som sådan var kul. Om inte annat så som socialt experiment. Men det obehagliga var att över 95% av publiken faktiskt följde anvisningarna på skylten, och sjöng med i texterna o.s.v. Tänk att allt som behövs för att få en människomassa att gå åt ett bestämt håll, yttra vissa fraser o.s.v., är en elektrisk ljusskylt som ger anvisningar. Inte ens en levande människa som ger order behövs det.
Det är ju det som gör oss människor så duktiga på att bilda samhällen. Men det är tyvärr också det som gör oss så farliga i grupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar