onsdag 17 november 2010

Välsignade förkylning

I morgon kväll samtalar Kattis Ahlström med Tomas Sjödin i Västerkyrkan i Lund. Samtalet inramas av musik av/med Irma Schulz Keller. Jag såg en annons (tror jag att det var) för arrangemanget för ett par månader sedan, och gjorde en mental notering om att komma ihåg att köpa biljett(er) (evt. till oss båda) i tid.



Sedan inträffade det jag tänker kalla (och har kallat) för Smyrnadebaclet. Ni vet, DO-anmälan som offentliggjorde det faktum att det som sägs på Smyrnas hemsida, och det som företrädare för Smyrna sagt tidigare, om medlemskap inte var med sanningen överensstämmande. Jag har skrivit om detta tidigare, och ni har säkerligen läst om det på andra platser också, så jag behöver inte gå in närmare på det just här och nu.

Det gjorde i alla fall att jag kände att jag behövde ta en paus i mitt förhållande med (fri)kyrkan. Eftersom min tidigare, och stora, besvikelse beträffande kyrkan just handlar om hymlande, överslätande och döljande. Jag orkade liksom inte försöka bortse från det mer.

Och därmed kände jag mig också plötsligt väldigt tveksam även till att gå och lyssna på det där samtalsarrangemanget. Strök den mentala noteringen om att köpa biljett.

Det handlade inte om, och det vill jag understryka, att Tomas Sjödin är pastor i Smyrna. Det jag skrev om att det här inte påverkat mitt förtroende för honom i någon menlig riktning var och är alldeles sant. Tror förresten inte alls att det var en slump att den posten hade ärlighet som ett slags tema. För att just på det vilar mitt förtroende för honom till stora delar. Men just på den punkten har jag INTE förtroende för frikyrkan som helhet, eller för Smyrnakyrkan.

En förtroendekris som kanske är kronisk, men som under alla omständigheter just nu är akut nog att ge mig en motvilja mot att gå in i, och sätta mig i, en kyrka. Just precis det kommer säkert att gå över, men nu är det så.

Och där är den springande punkten. Arrangemanget är ju alltså i en kyrka. Kanske att det till form o.s.v. inte är helt überkyrkligt, men ändock. I en kyrka.

Har velat fram och tillbaka om det där. Hur göra? Är det lokalen eller arrangemanget som motviljan mest handlar om? (svaret på det är att det är båda delarna, beroende lite på hur mycket man ska uppfatta det som ett kyrkligt arrangemang, eller inte)

Så igår kväll började jag känna av den småbarnsförkylning som Anna redan insjuknat i (tack vare syskonbarn) och i morse vaknade jag riktigt dunderförkyld. Eller vaknade knappt, snarare. Sov i 12 timmar och släpade mig sedan motvilligt ur sängen.

Det finns inte en möjlighet att jag är bra (bättre, kanske, men inte bra) till i morgon kväll. Alltså slipper jag bestämma mig. Förkylningen väljer åt mig.

Välsignade förkylning!

Men för den som befinner sig i Lundatrakten och varken är akut förkyld eller har en akut förtroendekris för frikyrkan kan jag ändå rekommendera arrangemanget i Västerkyrkan i morgon. Klockan 19 alltså. Biljetter kan inte längre köpas via webben, men kanske via Arkens bokhandel, eller på plats? Ring Arken på 046-333 888 och hör efter (säkrast mellan 10-12 och 13-16). Eller gå till Västerkyrkan strax innan klockan 19 och hoppas på turen.

4 kommentarer:

  1. Ibland väljer livet åt oss- på olika sätt...och det är gott.
    När valet är för svårt.
    Delar helt dina känslor av tvehågsenhet.
    Människor är en sak .- kyrkan en annan ...märkligt nog, eftersom kyrkan består av människor¨!
    Kram från mammie (som hoppas förkylningen givit med sig nu)

    SvaraRadera
  2. Mmm. Människorna som individer (eller i alla fall vissa individer), och kollektivet är liksom inte samma sak. Trots allt.

    SvaraRadera
  3. Glömde...: Jo, förkylningen är helt klart på avklingande nu. Trodde när jag vaknade att jag var helt bra. men efter att ha varit uppe ett par timmar var jag mindre pigg igen. Som det brukar vara sådär på sluttampen.

    Men de är förrädiska de där småbarnsförkylningarna!

    SvaraRadera
  4. Jag har levt några år längre än dig - och faktiskt så länge jag kommer ihåg undrat över denna skillnad...människor och kollektiv är inte samma sak.

    Skönt att förkylningen är på avklingande...även om den ger sig tillkänna ännu....ja barn har arga baciller...så är det bara...

    Kram/Mammie

    SvaraRadera