Sweet sixteen

Idag är det sexton år sedan jag och Anna förlovade oss under en av lyktorna utanför domkyrkan i Lund. Om man ska vara riktigt petnoga infaller årsskiftet i det avseendet inte förrän cirka klockan 19:05 i kväll (tanken var att vi skulle förlova oss prick, för att få lite klockklang från domkyrkan som ljudkuliss, men ett par för tillfället inköpta byxor som behövde läggas upp i sista minuten försinkade oss... sådär kan det gå när planerna och verkligheten möts... men vi fick ju klockklang på vägen dit istället...). Vi hade då varit tillsammans omkring ett år. Give or take några månader beroende på hur man ska räkna (grunna på den ni...).

Tänkte fira tilldragelsen genom att lägga upp If I used to love you med Daniel Lemma. Det är lite av vår låt (numera, får väl tilläggas, för sången är ju betydligt yngre än vårt förhållande).

If I used to love you, baby.

Ain't nothing like I am lovin' you now.

And if I used to wonder 'bout you

Ain't nothing like I am, I am wonderin' now. 

[...]

The way that I've been lovin you, baby

That ain't nothing like I, like I love you now

[...]

Like a rainbow round my heart...

And that's how strong my love is, baby.

Like a rainbow round my heart.

Så är det ju verkligen med kärleken, när den får växa. Den mognande kärleken är nothin' like den nya förälskelsen. Det är inte samma sak som att den kärleken inte innehåller förälskelse, för det gör den. Också. Men den innehåller så mycket mer, och går så mycket djupare.

Ändå finns det ingen magisk trestegslösning för att få kärleken att hålla och växa. Ingen alls. Alla relationer kräver arbete, ja. Men arbetet kan inte ge allt. Därutöver är det bara ren välsignelse och ren nåd.

Så jag vill säga grattis till oss, och ja, må vi leva i hundrade år. Men ännu mer vill jag säga:

Tack!