Tog en filmdag igår, och tittade på Fatherland, Shadow of the Vampire, samt the Queen. Samtliga filmer som jag/vi har tänkt att vi ska se ett tag nu, Shadow of the Vampire började vi t.o.m. se en kväll, men var lite för trötta för att se färdigt.
I Fatherland, som bygger på romanen av Robert Harris med samma namn, har Hitler och Tyskland vunnit kriget, och lagt under sig större delen av Europa, som nu går under namnet Germania. Året är 1967, och den amerikanska presidenten Kennedy ska göra det första statsbesöket i Germania sedan kriget, i ett led att mjuka upp relationerna och tina det kalla kriget mellan USA och Germania. Förintelsen har ägt rum, men har hemlighållts, den officiella bilden är att judarna bara blev relokaliserade till östra Europa. De två huvudpersonerna är en kvinnlig amerikansk journalist, Charlie, som föddes i Tyskland som dotter till en amerikansk diplomat och en tysk kvinna, men levt i USA sedan hon var liten, och Xavier, en officer inom SS, som efter kriget förvandlats till reguljär polis.
Någon skickar kryptiska dokument till Charlie, med begäran att hon ska ta reda på vad som verkligen hände. När hon söker upp en hög SS-man för att få svar, hittar hon honom död, och grips som misstänkt.
På så vis kommer hon i kontakt med Xavier, som är mordutredare. Xavier har precis fråntagits ett fall med en annan man som hittats död i en sjö, Gestapo stängde/tog över utredningen efter att det framkommit uppgifter om att Gestapos högste chef synts på platsen. Vilket förstås väckt Xaviers misstankar om att något är skumt.
Av det de tillsammans och var för sig rotar reda på framgår att samtliga deltagare i Wannseekonferensen, den där "den slutliga lösningen" skisserades, har mördats en efter en. Uppenbarligen för att hemlighålla både de beslut som togs där och den "slutliga lösningen" som sådan.
Charlie lyckas komma över bevis på förintelsen, som hon visar för Xavier, och sedan överlämnar till presidentens följe.
Xavier förstår att han hela sitt liv tjänat en mördarregim, och att han också dragit på sig dess (negativa) uppmärksamhet. Han försöker fly till USA, med Charlie och med sin son, men skjuts då sonen larmar Gestapo om att hans far beter sig underligt. Det sista han gör är att ringa sin son från en telefonkiosk för att försäkra honom att det som hände inte var hans fel.
Den avslöjade förintelsen får till följd att hela mötet mellan den 75-åriga Hitler och Kennedy ställs in, och i förlängningen att Germania kollapsar och demokratin återställs.
Mina kommentarer: Fungerar utmärkt som thriller. Men mycket till fördjupning i hypotetiska andra scenarier (eller ett scenario) efter andra världskriget är det inte, vilket jag kanske hade hoppats lite på. Det är förstås lite märkligt att se en man i SS-uniform som en av "the good guys", det kräver visst tankearbete och kan också ge en viktig påminnelse om hur de sakerna uppfattades på sin tid. Nämligen som något högst vardagligt, snarare än som ondskans insignier. Vilket bör lära oss att vår tids ondska också kommer i högst vardaglig skrud. Men...det är nog den enda filosofiövning filmen bjuder på.
Invändningar mot historieskrivningen etc: För det första, hela scenariot med det stora hemlighållandet bygger på att den nazistiska politiken mot judar, romer, homosexuella, socialister, jehovas vittnen etc. etc. var något som var helt okänt för alla andra än de direkt involverade hela tiden fram till efter kriget. Vilket helt enkelt inte stämmer. Men är en myt vi behöver för att kunna hävda att "vi visste ingenting."
För det andra. Slutet (som i och för sig är fiktion och inte fakta). Hitler står väntande på podiet, folkmassorna är där, presidentens bil är på väg. Någon sticker till presidenten några dokument och foton som avslöjar vad som hände under kriget (vilket då ligger mer än 20 år tillbaka i tiden). Presidentens bil tvärvänder, hela statsbesöket avbryts ögonaböj... Alltså...Tillåt mig småtvivla på realismen i det...
I korthet: Se den gärna om ni vill se en spännande thriller, men vänta er inte mycket mer än det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar