Priest...En predikan

Vi såg om filmen Priest (den som är regisserad av Antonia Bird, från 1994) i helgen, för vilken gång i ordningen vet jag inte... Egentligen skulle man kunna betrakta hela filmen som en predikan, men titeln på min bloggpost syftar på en specifik predikan av Father Matthew, den äldre av de två präster som filmens berättelse är centrerad kring. En som när jag såg filmen första gången fångade precis mina känslor för kyrkan, och som jag fortfarande känner starkt med:

Do you think God gives a damn?

War, famine, disaster.

Millions slaughtering each other.

With all these things on His mind,

do you really think God gives a damn....

about what men do, with their dicks. 

Do you ever doubt the existence of God?

I do.

It's not war, famine and disa...

...I mean these things, they make me angry, yes.

But they don't make me doubt Him.

But when I look at the church today

and see careerists and hypocrites

and pharisees thriving in positions of power.

THEN ... I doubt the existence of God. 

How could He let this happen?

That judge...what's he called? Denning.

He said he'd rather see innocent men rot in prison,

than for the British legal system to be ridiculed. 

He put pomp and ceremony, the cap and gown,

before the principle itself. 

That's what we are doing now.

Churches, cathedrals, bishops, popes, 

and all the trappings of power,

we care more about that than the thing itself. 

The teachings of Christ.

Love and compassion.

For all mankind. 

ALL man kind.

men, women,

black, white,

old, young,

gay, straight.

Father Matthew är arg här, vilket han väl i och för sig är ganska ofta, han är ju den vänsterliberale prästen som ifrågasätter och gör uppror, medan Father Greg är den konservative, som snarare kämpar inom sig med det som han å ena sidan ser som fel eller problematiskt, men som han å andra sidan har en djup respekt för, som biktreglerna som hindrar honom att rädda en flicka från övergrepp exempelvis.

Kontexten för den här scenen är den att Father Greg just blivit avslöjad som homosexuell, med ett självmordsförsök som följd. Efter sjukhusvistelsen har han av en föga medkännande biskop blivit sänd bort från stiftet till en avsides liggande prästbostad/församling, som tycks vara till för just att gömma undan präster man inte vill ha i offentligheten. I de första sekunderna i klippet här ser vi Greg anlända till sitt rum där.

Det finns ju precis, verkligen precis, hur mycket som helst att diskutera kring filmen Priest, i helgen snöade vi t.ex. in på frågan om det verkligen vore att bryta bikten att slå larm om övergreppen. Men här nöjer jag mig med den där predikan och kopplingen mellan kyrkan och tvivel.  

"När jag tittar på kyrkan idag..." Ja, sannerligen, och mest är det väl den där upptagenheten med alldeles fel saker som det handlar om. Som någon annan lär ha inlett en predikan: "I am going to talk today about three upsetting things, the first is that 30.000 children died last night from starvation and malnutrition, the second is that you don't give a shit, and the third is that you care more about that I just said 'shit' than you do about that 30,000 children died last night" (fritt efter minnet). 

Med de 30,000 barnen i åtanke är det svårt att föreställa sig en Gud som skulle lägga större vikt vid användandet av några fula ord, eller hur? Eller en Gud som bryr sig mer om människors könsorgan och hur de används än om allt lidande och alla behov i världen. En Gud som enligt vissa skulle sända naturkatastrofer och annat elände över Sverige som straff för att lagen inte skilde på kön i fråga om äktenskapsrättigheter, men som, tydligen, inte ansåg det besväret värt att straffa någon stat för krigshandlingar som skickat oräkneliga människor i död, svält och flykt. Det blir antingen en Gud som har så allvarliga prioriteringsproblem att det bästa mänskligheten kan göra är att hålla sig så långt borta som möjligt, eller en Gud som kort och gott är otänkbar, som inte går att tro på. 

Fast...jag tror inte Gud själv tror på den guden. Någon har sagt: "Om du vänder Kristus ryggen för sanningens skull, kommer du att falla i Hans armar". Jag tror på det. Att gå emot oegentligheter, osanningar, kärleksbrist och orättfärdigheter kan aldrig vara att gå emot Gud. Tvärtom.

Äsch.... Jag låter sångaren Derek Webb fortsätta utläggningen istället, med sin t-shirts (what we should be known for). En kommentar på Johannes 13:35 (bland annat), om hur alla skall känna igen Jesu lärjungar, när de ser deras kärlek. Och en kommentar på ett Guds folk med fel prioriteringar. Passande avslutning på en bloggpost som blev till lite av en predikan i sig självt.