Skivminnen

En av de allra första skivor jag köpte själv var Workers Playtime av och med Billy Bragg. Jag hade inte den blekaste aning om vem han var, men jag såg skivan i en secondhandaffärs fönster och blev helt förälskad i både det färgstarka (gula, framförallt) omslaget och titeln. 

Och så såg alltså omslaget ut

Visst såg det kanske misstänkt maoistiskt ut, men det fick vara som det ville med det. Affären låg alldeles i närheten av huset vi bodde i, så jag gick förbi och sneglade på skivan några gånger innan jag faktiskt gick in och köpte den. 

Och det var tur att jag gjorde det, för det är få skivor jag verkligen älskat så mycket från första stund och fortfarande gillar. Jag är en sucker för konceptet med en röst och en gitarr helt enkelt…

En av låtarna på skivan var Must I paint you a picture, som ackompanjerade mycken tonårsangst för mig. I klippet nedan sjungs den av en Billy Bragg som också blivit betydligt äldre sedan dess – men fortfarande gör det otroligt bra.

Dessvärre var det någon som försnillade LPn (jo, det var alltså en LP, så uråldrig är jag…) under min tid på studentkorridor. Men jag har köpt den igen, denna gång både i elektroniskt format (svårare att stjäla, tänker jag…) och på CD (jag är så gammaldags att det jag gillar vill jag ha i ett format som går att hålla i handen också…).  

Och förstås, i dessa moderna tider: Här är spotifylänken för den som vill höra skivan i sin helhet: 

Billy Bragg – Workers Playtime

UPPDATERAT: Och sådär 25 år efter detta skivinköp såg jag för första gången mannen i fråga live. Så värt! Bildbevis och text här