söndag 22 augusti 2010

For the Bible tells me so

@Dreadnallen gjorde så mycket reklam för filmen For the Bible tells me so (som även visades på Stockholm Pride i år), både på Twitter och på sin blogg, så till slut fick jag ju lov att beställa den helt enkelt.... DVDn damp ner i brevlådan efter bara ett par dagar, otippat och imponerande med tanke på att den beställdes från Storbritannien, men semester pågick, så den fick vänta lite på att bli sedd.

...Men nu har vi alltså sett den. Och den är precis så fantastisk som @Dreadnallen sagt, och jag förstår för övrigt ivern att göra reklam för den, för man vill få alla man känner att se den så fort eftertexterna börjar rulla!

Jag hade läst eller hört lite om den tidigare också, och utgick ifrån att den var bara "den gamla vanliga historien" om hur fundamentalistiska sammanhang behandlar sina hbt-medlemmar illa (och får sina medlemmar att behandla de hbt-personer de har i sin familj och omgivning minst lika illa). Vilket förvisso är tragiskt på alla möjliga vis, och dessvärre förekommer alltför ofta och alltför mycket, men samtidigt känns som en vinkel på det där med religion och homosexualitet som man sett förut.

Och visst fanns det de bitarna också i filmen. I form av citat från företrädare för de organisationerna om inte annat. Bland de personer/familjer som porträtteras i filmen är det dock betydligt mer blandat och mindre svartvitt:

Det finns föräldrarna som gjort en helomvändning och tillsammans med sin homosexuelle son demonstrerar utanför "Focus on the family" (organisation som bland annat har antihomosexualitet på agendan), med budskapet att: "Ni säger att vi ska fokusera på familjen. Vi gör precis det. Därför stöttar vi vår son".

Det finns föräldrarna som kämpar med frågan och kommit till någon slags delvis förändring.

Det finns mamman som lydde sin pastors råd att ta avstånd från sin dotters homosexualitet, med följd att dottern bröt kontakten och kort därefter tog livet av sig. Mamman arbetade med frågan efter sin dotters död, och är nu aktiv i hbt-grupper, och stöttar andra unga hbt-personer, och säger att hon är glad att ha fått möjlighet att ge dem den fulla acceptans hon aldrig kunde/hann ge sin dotter, och säger också att hon är övertygad om att det är Gud som lett henne till de nya insikter hon idag har.

Det finns förstås också de familjer där det verkar ha gått ganska fort och lätt att komma till slutsatsen att den villkorslösa kärleken en förälder har för sitt barn är just villkorslös.

Det figurerar också biskopar – bland annat den namnkunnige Desmond Tutu – och rabbiner och andra företrädare för organiserad kristen och judisk tro.

Det de alla har gemensamt är att deras sammanhang och referensramar är trons. Den alltför klassiska motsättningen religion å ena sidan och homosexualitet å den andra som även progressiva krafter alltför ofta hänfaller åt, och som ger fundamentalisterna fullt monopol och tolkningsföreträde i frågor som rör tro, finns inte här. Osökt kommer jag att tänka på citatet (vars upphovsman jag tyvärr glömt): 

"You ask me how I reconcile my faith and my transsexuality. And I have no answer. Because that's like asking a skydiver how he reconciles his skydiving with his parachute
["Du frågar hur jag kan förena min tro med min transsexualism. Och jag har inget svar. För det är som att fråga en fallskärmshoppare hur han kan förena sin fallskärmshoppning med sin fallskärm."]

Mycket bra! Se den! Omedelbums!

video
Se trailer här! Eller gå till filmens hemsida


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar