På förekommen anledning: Sång till friheten

***
Kom med anledning av nationaldagen att samtala om Sång till friheten. Närmare bestämt handlade samtalet om att vissa stackare under sin skoltid blev utkommenderade att sjunga nationalsången och liknande på nationaldagen (eller på svenska flaggans dag som det oftare kallades innan det blev en helgdag), eller än värre nationalistiskt sånggods, som Vår fria borg. Medan andra stackare (läs undertecknad) oftare blev utkommenderad för att sjunga just Sång till friheten (Afzelius), eller någon gång (särskilt på lågstadiet) Vem kan man lita på (Hoola Bandoola Band).

Det tog några år efter att jag slutade skolan innan jag riktigt kunde uppskatta Sång till friheten, eftersom den liksom doftade dammig skolsal och, ironiskt nog, tvång. Men, som jag konstaterade igår, ska man nu kommendera skolbarn att sjunga, så många gånger hellre den än nationalsången.

Så, alltså, på förekommen anledning, Sång till friheten, här med Björn Afzelius och Åge Aleksandersen (tror jag):