Det viktiga lilla ordet "att"

I avdelningen "Språkpolisiära insatser" vill jag passa på att ta upp det lilla ordet "att". Vet inte hur många gånger jag sett uppmaningar i butiker och liknande som inleds med "Var vänlig och...". Med andra ord ska man inte bara visa väskan, avstå från att åka rullskridskor eller vad det nu är, utan även vara vänlig. Man undrar ju också osökt hur den påbjudna vänligheten bör yttra sig...

Det som gör att det lilla ordet "att" fått ge vika för ordet "och" i dessa sammanhang är förstås talspråket: När vi talar blir både "och" och "att" i regel till ett kort "å"-ljud, som då av många tolkas just som ett "och".  Problemet är att "och" är en konjunktion som signalerar uppräkning, eller åtminstone tillägg. Det skrivs (eller sägs) mellan ord eller satsdelar och innebär att det som kommer efter ska förstås som något av samma slag som det som kommer före. Med andra ord "var vänlig" och "visa väskan", eller "bilar" och "cyklar".

Att, som å-ljudet i dessa artiga uppmaningar bör skrivas, är däremot något som brukar kallas ett infinitivmärke, det vill säga det hänger ihop med det verb som följer efter, och visar på att det verbet står i infinitivform (det som också brukar kallas grundform).

Sammanblandningen mellan "och" och "att" har vi gemensamt även med danskan, och orsaken där är exakt densamma, att skillnaden i uttal i talspråk är nästan obefintlig. Att det halkar in i uppmaningar på det här viset är däremot ett problem vi är lite mer ensamma om, vilket beror på att imperativ (uppmaningsform) och infinitiv (grundform) för de allra flesta verb ser likadana ut i svenskan (men inte i danskan). Jämför exempelvis "Hoppa!" (uppmaning/imperativ) och "att hoppa" (grundform/infinitiv), på danska blir det "Spring!" respektive "at springe".

På danska vore det visserligen grammatiskt inkorrekt att skriva "springe" utan ett föregående "at", men betydelsen ändras inte. På svenska däremot blir "hoppa" imperativform, medan "att hoppa" är infinitiv, vilket i sammansättning med "Var vänlig" är skillnaden mellan ytterligare en uppmaning (dels ska du vara vänlig och dels ska du), och ett förtydligande av den inledande uppmaningen (att vara vänlig betyder i detta sammanhang att du:).

Problemet är, kort och gott, att betydelsen blir en helt annan med "och" än med "att".

Därför:

Eller, om du vill slippa välja mellan "att" och "och", utnyttja ordet "vänligen" istället för "var vänlig", så här: