fredag 28 maj 2010

Dagens TV-tips: Prodigal sons [förlorade söner]

Missade tyvärr fullständigt denna pärla till dokumentärfilm på TV, men såg ett tips om den på Twitter. Jag fick med andra ord nöja mig med att titta på den på SVT-play, men vid tillfälle kommer jag helt säkert skaffa den på DVD.

Prodigal sons, eller Förlorade söner som den svenska titeln lyder, handlar om det förflutna, som på något vis är ständigt närvarande även om vi vill ignorera det, och om familjeband och relationer.

Filmaren Kim Reed har genomgått en könskorrigering, och lämnat både sin hemstad och sitt ursprungliga familjenamn (liksom, förstås, förnamn) bakom sig, hennes bror, Marc, stannade kvar. Nu är det klassåterförening på gång, och med viss bävan har Kim bestämt sig för att återvända till staden för den. Marc ska också dit, han fick gå kvar i förskolan ett år, därför gick de i samma klass i skolan.

Så långt är det en ganska okomplicerad historia om hur den gamla staden och de gamla klasskompisarna ska ta emot kvinnan som lämnade dem som pojke. Men ganska snart hamnar den frågan i bakgrunden för frågan om relationen med Marc ska gå att reparera.

Kim har en bra relation till deras andra bror Todd, och till deras mor, men relationen till Marc är ansträngd. Marc är bitter över att ha växt upp i skuggan av en bror som var lyckad i allt: höga betyg, skollagets hyllade quarterback i football, duktig basketspelare. Marc hade redan från början problem med skolan, han fick ju gå om ett år i förskolan och hade aldrig några höga betyg. Han verkar heller inte ha varit mycket till atletisk begåvning. Som Kim säger i filmens berättarspår [återgivet från minnet] "It occurred to me that Marc would give up anything to be the man I gave up everything not to be".

Det kompliceras också av att Marc genom en bilolycka vid 21 års ålder har ådragit sig en hjärnskada som gör att han har svårt med impulskontrollen och får svåra, våldsamma, vredesutbrott. Många av de utbrotten handlar just om orättvisan i att han inte var den lyckade, att han har en hjärna som inte riktigt fungerar, och att han inte har samma genetiska band till föräldrarna som de andra syskonen. Här får man intrycket att utbrottens styrka och våldsamhet må komma från hjärnskadan, men känslorna som bubblar fram i dem kommer från Marc själv.

I en bihistoria i filmen får Marc veta att hans biologiska morföräldrar var Rita Hayworth och Orson Welles, och han får kontakt med några av sina biologiska släktingar. Kim uppmuntrar den kontakten och hoppas att den ska leda till att Marc mår bättre, känna att han fått igen något han förlorat. Men, han identifierar sig fortfarande mer med det efternamn som en gång var deras gemensamma, som Kim har bytt ut. Ännu ett exempel på att Kim gett upp, eller, som det säkert ser ut sett med Marcs ögon, kastat bort, det som varit viktigast av allt för Marc.

Här gör jag också reflektionen, även om det inte sägs i filmen, att Kims uppmuntran av Marcs nyfunna biologiska band, kanske av honom kan upplevas som ett förnekande av deras gemensamma familjeband, och deras gemensamma historia. Kanske är det en bidragande orsak till att han känner behov av att visa upp de där barndomsfotona, som orsakar ännu en konflikt mellan honom och Kim.

Kim blir upprörd över att Marc visar barndomsfoton där Kim figurerar som den äldre bror hon då var i Marcs liv. Kim känner det som att det förlöjligar henne, och hon försöker förklara att hon aldrig mådde bra som "Paul". Marc, å sin sida, säger att det är sanningen om hans barndom, han hade en bror som hette Paul. Vem äger egentligen rätten till det förflutna? Marc har ju rätt i att så såg hans barndom ut. Och Kim har också rätt i att samma barndom såg annorlunda ut i hennes upplevelse, att hennes barndom var en annan. Kims transsexualism må sätta sin särskilda prägel på just denna konflikt, men egentligen är den allmängiltigare än så, den handlar om det som Eva Dahlgren så elegant beskriver med orden:

"Jag vet att ingen växer upp i samma familj, att alla bröder och systrar har en egen bild, inte ens samma mamma och pappa, hur gärna vi än vill".

Mycket, mycket, mer skulle kunna sägas, och har sagts, om Prodigal sons, detta är bara mina första reflektioner, och en stark rekommendation att SE DEN!

Trailer nedan.



Update: OK. Jag ger upp. Jag vet inte varför man bara ser vänstra halvan av trailern här, och jag har försökt på tusen olika sätt att rätta till det. Nu lägger jag ner det helt enkelt. Den som vill se hela trailern klickar helt enkelt här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar