Veckans film är en med vilken så många minnen från mitt liv de senaste 17 åren är förknippade. Och en film jag än idag ser igen och igen.
Året är 1993. Höst/Vinter 1993 för att vara exakt. Allén utanför Smålands nation i Lund. Snålblåst och höstlöv. Anna, den nyfunna kärleken i mitt liv, pratar om att det kommit en ny film av Tim Burton som hon bara måste se. Själv har jag i ärlighetens namn endast dimmiga begrepp om vem denne Tim Burton är, men säger förstås ändå med samma entusiasm att den vill jag också gärna se… Och gör en mental notering om filmen ifråga. Nightmare before Christmas heter den tydligen. Det dröjer något år innan den kommer till Sverige, och ytterligare något år innan vi faktiskt ser den (på video), men då älskar vi den båda två. Den misslyckade, men ärligt julälskande, Halloweengeneralen Jack Skellington kan man inte annat än falla för.
Skip to höst 1997: Anna läser genusvetenskap och hon och en av hennes kursare – numera en av våra bästa vänner, Hannah – sitter i köket. I vardagsrummet går kassettbandspelaren (ja, på den tiden lyssnade man faktiskt även på kassettband) med soundtracket till just Nightmare before Christmas. Den underbara sången What's this? av Danny Elfman i högtalarna. Vi marsipanpysslar inför julen med denna mycket passande ljudkuliss.
"What's this! The monsters are all missing and the nightmares can't be found. And in their place there seem to be good feeling all around. What's this!"
Det finns inget sätt att INTE bli glad av den sången, eller av hela filmen för den delen.
Ännu något år senare är filmen och soundtracket en väsentlig hjälp att hålla oss vid våra sinnen under vår "Boråsexil", när jag läser till bibliotekarie.
Numera är Nightmare before Christmas en helt omistlig del av vår adventstid, men den passar egentligen lika bra hela året.
På Spotify här:
Klippet från youtube nedan:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar