Obegripligt att Pingströrelsen inte kan ta avstånd från antisemitismen, skriver Marcus Pollack i en ledare i Hemmets Vän. Det handlar om bröderna Tomas Poletti Lundström och Markus Lundströms forskning om banden mellan Lewi Pethrus och nationalsocialismen, och den bok forskningen mynnat ut i, "Sista brevet till Hitler – en berättelse om Sverige och pingstfolket". Och om de defensiva responserna från Pingströrelsen och dess ledning på sagda forskning.
Han pekar på att trådarna från Lewi Pethrus renhetsiver – ett fokus på att dela in i rena och smutsiga som den kristna antisemitismen nog inte helt kan förstås utan – leder rätt in i dagens pingströrelse. Det är riktigt, exemplen därpå är många. Inte minst handlar det om sexualitet och kön. Sannolikt ligger en stor del av förklaringen till de uteblivna avståndstagandena där.
Men ur mitt perspektiv, med mitt grävande i, isht, det sena 1980-talets pingströrelse, finns det också andra förklaringar. Det är nämligen inte bara renhetskulturen (hur viktig den än är i sammanhanget) som fortsatt att leva med i pingströrelsen långt efter att Förintelsen fick ett slut. Även andra trådar leder vidare långt in i efterkrigstidens pingströrelse.
"Pingstteologen Oscar Haglund beskrev judarna som bundsförvanter till djävulen, de skulle spela en särskild roll i den yttersta tiden. I Evangelii härold kunde läsarna ta del av spekulationer om att självaste Antikrist kunde vara jude." skriver Pollack.
Oscar Haglund dog redan 1944, men så sent som 1991 (!) skriver Samuel Sollerman – tidigare redaktör för tidningen Dagen och tidigare förlagsredaktör på förlaget Libris, i en bok som just handlar om den yttersta tiden, "Israel Islam och andra tecken i profetiskt perspektiv", samma sak om Antikrist. Han menar att många med honom står för den synen:
"Med Israel skall han [Antikrist, min anm] i början av sin regering sluta ett förbund och ta sitt säte i Guds tempel- Många tror, att han kommer att vara en jude, för judarna skulle aldrig tillåta någon, som inte är jude, att sätta sig i Guds tempel."
Efter den början, säger Sollerman, ska judarna bryta med Antikrist, och en fruktansvärd förföljelse kommer då istället att komma över dem. Samma ofrånkomliga kopplingmellan judeförföljelser och den yttersta tiden som Lewi Pethrus såg, således. Det ofrånkomliga i det var vad som fick Lewi Pethrus att mena att det inte ankom på de kristna att protestera mot Förintelsen.
Att judarna SKA lida i den yttersta tiden är en återkommande föreställning, pastorn John Åkerlund skriver i en artikel i Dagen 1989, "Det är svåra tider som väntar Israels folk, men det ingår i Guds stora omvändelsearbete [...] De har svåra tider att vänta enligt profetian. Gud behöver öppna deras ögon för den andliga verkligheten." (Dagen 1989-08-10)
Judarnas lidande är alltså, såväl under Förintelsen som i framtiden, en del av Guds plan. Den teologin försvinner inte efter Lewi Pethrus, heller.
Det finns också exempel, även i 1980-talet, på direkta antisemitiska konspirationsteorier. Kjell Sjöberg, pingstpastor och bror till den mer kände Stanley Sjöberg, gav 1983 ut boken "Låt varna er!" på förlaget Evangeliipress. Det är en bok som varnar för hemliga, mäktiga, sällskap och sammanslutningar, som i lönndom styr världen. Han pekar i synnerhet ut frimurarna, men förstås även Tempelriddarorden (varhelst konspirationsteorier frodas kommer de förr eller senare att innehålla Tempelriddare, som Umberto Eco lär ha sagt). Men Sjöberg ser också tydliga kopplingar mellan dessa och judarna. Inte mindre än tre kapitel i boken handlar specifikt om judarna.
Eskatologin, läran om den yttersta tiden, spelar en roll här också. På ett sätt som låter sig förenas med konspirationsteorierna. Det handlar åter om den kommande Antikrist, som ska leda en världsregering i den yttersta tiden. I Sjöbergs tolkning är den världsregeringen redan då, 1983, existerande och i verksamhet, fast ännu dolt. Han pekar ut "det globala tänkandet" som något som särskilt präglar judarna (en klassisk antisemitisk föreställning) vilket förstås gör dem särskilt benägna att arbeta för en världsregering.
Så sent som 2013 nämns Sjöbergs bok i en artikel i tidningen Dagen, utan något avståndstagande från antisemitismen, som ett exempel på kristen kritik mot Frimurarorden.
När Kristen Demokratisk Samling (KDS) bildades 1964 fanns flera personer ur nationalsocialistiska kretsar med. Den för den bredare allmänheten mest kände var kanske Harald Ljungström, rådman vid Stockholms tingsrätt. Han kandiderade till riksdagen för KDS i deras första riksdagsval, men drog senare tillbaka sin kandidatur, och hoppade av sina partiuppdrag, för att partiet inte skulle skadas av hans, redan då, välkända nazistiska bakgrund.
Det innebar dock inte att han försvann från den pingstkristna, politiska, opinionsbildningen, eller att han på något sätt hörde till en tystad marginal där. Bland de artiklar från Dagen 1984-1990 som jag samlat in i min genomgång, är han författare till inte mindre än 31 stycken. Merparten av dem är opinionsartiklar och hans debattartiklar ges ofta en framträdande plats genom att inte publiceras på det allmänna debattuppslaget på sidan 4-5, utan under ledarsidans debattvinjetter "Aktuell reflex" och "Inlägg utifrån". Här kämpar han FÖR censur av video, MOT aborträtten, MOT sambolagstiftning, MOT diskrimineringsförbud (!) och MOT alla former av, vad han betecknar som, sexuella avarter (dvs allt utom det heterosexuella äktenskapliga samlivet). Ganska starka doser renhetskultur igen, alltså.
Han används också, av Dagen, som källa till en konspirationsteoretisk artikel om att Socialdepartementet skulle ha försökt gömma undan Socialstyrelsens remissvar på utredningen "Homosexuella och samhället" (SOU 1984:63). Orsaken skulle vara att man försökte undertrycka den starka kritik mot förbättrade rättigheter för homosexuella som Ljungström var övertygad om skulle finnas där.
(I själva verket kom Socialstyrelsens remissvar att i stora stycken vägas in i den proposition, Prop. 1986/87:124, som utredningen senare resulterade i, och Socialstyrelsen fick där också uppdraget att samordna samhällets fortsatta åtgärder för att avskaffa diskriminering av homosexuella.)
Konspirationsteorier, igen, alltså.
Så, tänker jag, kanske är det inte så obegripligt, trots allt, att Pingströrelsens respons på forskningen om banden mellan grundaren Lewi Pethrus och nationalsocialismen är så defensiv, och så lite avståndstagande. Tråden går inte bara ända in i nutiden, den är tretvinnad: Renhetskulturen, eskatologin och benägenheten att se konspirationer sitter ihop i den.
Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt, som Bibeln säger (Predikaren 4:12).
Kommentarer
Skicka en kommentar