Ett helg- och semesterprojekt – möjligen av evighetsslaget – här hemma är att omvandla pärmarna med gamla tidningsklipp till en digital samling. Antingen genom att artikeln finns på webben, och man kan spara en länk till den, eller (i nödfall, pga mkt mer jobb) genom att fota eller skanna pappersklippen.
Slutmålet – om det någonsin nås – är att skapa lite plats i hyllorna här. Vi har gott om böcker som ligger och väntar på att få flytta in på de platser i hyllorna som äts upp av pärmar. En bokhylla med bara böcker är dessutom snyggare att titta på än en med pärmar.
Att en digital klippsamling är lite mer användarvänlig än en massa pärmar är ett annat skäl.
Varje gång jag lägger tid på detta – som till exempel under julledigheten – konstaterar jag två saker.
1. Jag skulle ha kunnat bli färdig på ett par veckor (aktiv tid). Det rör sig i dagsläget om knappt 2000 ännu analoga klipp, och med någorlunda flyt är 150-200 på en dag inte alls orimligt.
Om det inte vore för: (se punkt 2).
2. Dessvärre innebär pysslet en rent farlig blodtryckshöjning, som saktar ner farten rejält genom att man helt enkelt inte orkar hur mycket som helst av dylikt och därför behöver pausa.
Ju fler klipp från tidningen Dagen desto hälsofarligare blodtryck...
Det är nämligen inte många förunnat att kunna passera det frikyrkliga nålsögat, det blir uppenbart när man vadar omkring i de klippen.
Och då menar jag inte de regelmässiga fördömandena av homosexuella, bisexuella, kvinnor som gör abort, transpersoner, kristna som tror "fel", kristna som har fel hobbies, människor som skiljer sig etc. etc. etc
Visst. Det är ju också ett ganska snävt nålsöga att passera, och visst kan man få både en och flera irritationsrynkor i pannan när man läst för mycket av den varan.
Men det nålsöga som kan få artärerna i tinningen att riktigt bulta som stånghammare, och tvinga fram en paus från hela projektet, det är ett annat.
Det enda som hjälper mot bultandet är att påminna sig om att det är just ett nålsöga. Ett mycket litet. Trots allt ett undantag i mänskligheten i stort.
Det är det nålsöga som presenterar sig när tidningen Dagen uppmärksammar att Mark Levengood misshandlats grovt på en gata i Mora, på grund av att han blev igenkänd som homosexuell, att en högerextrem kristen organisation som kallar sig Svenska KKK, uttalat ett beklagande av att han överlevde misshandeln (jo, det uppmärksammades faktiskt i Dagen, trots allt), och uttalat att alla homosexuella ska dödas.
....OCH SAMMA DAG har en ledartext med rubriken "Hot kan bli verklighet" (jag medger att jag när jag såg den rubriken och såg att datumet var samma som det tidigare nämnda så trodde jag först – naivt nog – att den handlade om någon slags avståndstagande från uttalade mordhot på namngivna personer...) som går ut på att homosexuella är ett hot mot kristna i Sverige.
Ja du läste rätt.
Det var alltså de KRISTNA i Sverige – de som INTE misshandlades på öppen gata, och INTE namngavs på dödslistor – som EGENTLIGEN var utsatta för hot.
Och hotet utgjordes alltså av sagda utsatta grupp i samhället.
Ni förstår hur nålsögat ser ut, eller hur? För att helt kunna fungera och passa in i en sådan frikyrklig miljö bör man uppenbart vara både gravt empatistörd och rent löjeväckande självupptagen.
Ett rätt så fullfjädrat ärkesvin, om vi ska tala klarspråk.
Eller en mycket trasig och förkrympt människa, för den som föredrar den tolkningen av empatilöshet och självupptagenhet.
Och DET är, lyckligtvis, ett ganska litet nålsöga att passera.
Mänskligheten i stort har – tack gode Gud för det! – i sin natur lite mer av såväl empati och vidsynthet som vanlig jävla anständighet.
Visst – och det är möjligen också en tröstande tanke – mina klipp (de som är i pappersform) är inte helt dagsaktuella. Men tyvärr har ju den frikyrkliga debatten visat upp, och visar upp, samma typ av symptom med en deprimerande regelbundenhet än idag. Mer läsning om empatistörning och självupptagenhet i frikyrkliga sammanhang finns här
Det nya är möjligen att det finns en mer märkbar närvaro av andra röster idag. Låt oss hoppas att de tar över en dag.
-------
fotnot: Ja, det konkreta exemplet i den här posten är bara ett (chockerande nog i sig, men bara ett). Tyvärr är det inte det enda – långt ifrån. Vore det så hade jag för länge sen varit klar med det här digitaliseringsprojektet...
Klippen i samlingen från just Dagen är ganska fulla med sånt här, i samma genre och ungefär samma kaliber. Läser man vidare bland bara de klipp jag fixade med nu senast kan man t.ex. även få veta – och det flera gånger, och från såväl ledarskribenter som andra – att när EKHO, den ekumeniska gruppen för kristna homosexuella (de hette så då), ställer frågor till kyrkor om deras syn på och bemötande av homosexuella syskon i tron, så gör de SAMMA SAK MOT DE KRISTNA SOM HITLER GJORDE MOT JUDARNA.
Japp. Samma. Sak. Som. Hitler. Gjorde. Mot. Judarna.
Hur i helvete sex miljoner judar kunde dö under stort lidande av att Hitler ställde några frågor till dem om hur de behandlade somliga av sina judiska fränder, det vete fan, men... Allvarligt talat, det halsbrytande påståendet borde få det att vända sig i magen på alla som har något hum om vad förintelsen innebar, och det oavsett hur de ser på nödvändigheten av att behandla sina icke-heterosexuella kristna syskon typ mänskligt. Men där var det ju igen, alltså. Det där nålsögat. Kombinationen av empatilöshet och extrem självupptagenhet som så liten del av mänskligheten, tack och lov, besitter.
Uj.
SvaraRaderaFrån vilket år är det här exemplet?
Visst går mycket igen om än i mildare form. Fast tidningen Dagen har förändrats en del, får vi nog säga. Det som en gång var mainstream där, är numera en... en röst som man tycker "också ska släppas fram", fast många fnyser åt det eller rycker på axlarna. Sen lär exv. du aldrig axelrycka, det hajar jag ju.
Från år 2000. Så, inte alldeles dagsaktuellt, som sagt.
SvaraRaderaFast samtidigt inte så länge sen, heller.
Och ibland kan den sentida (delvisa) omsvängningen (egentligen var det inte förrän i samband med "22 pingstpastorer"-grejen häromåret som man såg en tydlig kursändring) kännas som väldigt mycket too little too late.
Det är bra att det svängt. Men det som saknas är väl att de aktörer (som exv tidningen Dagen) som varit med och skapat frikyrkans egen gay panic (det här med homosexuella som hot mot de kristna... som ju faktiskt lever kvar i sinnet på somliga) faktiskt tog ansvar för – och uttryckligen tog avstånd från – det.
Det vore hederligare även mot de som en gång formades av den retoriken, men av olika skäl inte har varit lika snabba att hänga med i svängarna sen. Kan jag tycka.