En renhetstörstande rabbi från Galileen: intro

… Om att vara från Galileen under första århundradet av vår tideräkning

Viktigt för att förstå det religiösa tankegodset i Jesu samtid är dels att det var en värld där vår nutida uppdelning mellan religion och politik ännu inte var uppfunnen. Religion var politik, och politik var religion. Divi filius, guds son, var romarnas beteckning på flertalet av sina kejsare, härunder även Tiberius som regerade under Jesu livstid. Och judarna väntade på att Guds rike skulle inträda i fullhet, vilket skulle innebära att den romerska ockupationen hävdes OCH Guds rike var redan där, i skapelsen, Psaltaren har flera psalmer som beskriver hur himlarna och jorden förkunnar Guds härlighet (notera alltså presens, förkunnar, inte kommer att förkunna i framtiden), exv 19 och 145. Men judarnas politiska situation, att de inte var herrar i eget hus, visade på att Guds rike för närvarande inte var fullt förverkligat bland människorna. Sättet att förverkliga Guds rike var att praktisera förbundet med Israels Gud på rätt sätt, och här var renhet centralt. Och frågan var ”Hur blir vi rena?”

Fariseerna, som hade sin främsta bas i Judeen och Jerusalem, var också den gruppering som, tillsammans med översteprästerna givetvis, hade mest makt över templet. I templet uppnåddes renhet genom att man på föreskrivet sätt badade i särskilda kärl med vatten. Liknande kärl fanns också ute i byarna, för att människorna skulle kunna ta reningsbad vid föreskrivna tillfällen. Och givetvis också genom offer, och även över offrandet och över vad som var acceptabla offer hade prästerskapet och fariseerna stort inflytande.

För en familj från den lantliga och, från Jerusalem skilda, regionen Galileen blev det i stort sett omöjligt att offra av sina egna djur i templet. Resan till Jerusalem innebar risk för att djuret när man var framme i Jerusalem inte längre var i ett skick som av de som tjänstgjorde i templet bedömdes som ”felfritt”. Därför fick man istället köpa offerdjur när man kom fram, med monetära medel som egentligen inte fanns utanför städerna, eftersom pengaekonomin ännu inte nått ut på landsbygden i

den delen av världen, den ekonomi som tillämpades där var fortfarande en bytesekonomi. För en galilee blev utanförskapet, eller underkännandet av det egna om man så vill, vid besöken i templet alltså dubbelt. Dels kunde de inte offra av sitt eget, vilket ju Torahn egentligen krävde av dem, dels var de tvungna att underkasta sig ett för dem främmande ekonomiskt system för att kunna offra något alls.

Den religiösa eliten såg, å sin sida, inte på de avsidesifrånkommande, och, som de säkert upplevde det, osofistikerade galileerna med någon särskilt blid blick. ”Ingen profet har någonsin kommit från Galileen.” säger de ju t.ex. i Joh. 7:52

Den här konflikten är helt vital att känna till när vi läser om Jesus i evangelierna. Det fanns en anledning till att Nikodemus fick den föraktfulla frågan ”Är du också från Galileen?” (i samma sammanhang i Joh. som ovan) när han tog Jesus och hans lärjungar i försvar. Och när Petrus får höra att ”Du är också en av dem, det hörs på talet” är det nog inte orimligt att tolka det som att det var en fråga om hans dialekt, och om att Jesus och hans anhängare sågs som just galileer.