Om Tomas Sjödin och #homosexualitet...

taggar: #hbt #frikyrka #TomasSjödin

...funderingar kring bloggstatistik.

Varje gång Tomas Sjödin medverkar i riksmedia i någon form med bredare genomslag än morgonandakter eller dylikt – som Sommar/Vinter i P1 eller "När livet vänder" häromåret – så är det ett par sökfraser som alltid dyker upp i statistiken i den här bloggen.

"Tomas Sjödin homosexualitet"

och

"Tomas Sjödin homosexuell"

Den första är den vanligare, men båda förekommer.

Orsaken att den som googlar på någon av de fraserna hamnar på den här bloggen är förstås att här förekommer såväl de orden som hans namn – även om jag tror att det bara är i en bloggpost de förekommer tillsammans, och även där är sambandet aningen indirekt skulle jag hävda.

Tidigare har jag tyckt att det där var lite av ett mysterium. Jag anser mig ha hyfsat bra gaydar, men han får ingen lampa på den att blinka det allra minsta. Om man så säger.

Men nu, när de sökfraserna dyker upp igen (med anledning av hans senaste Vinterprat, antar jag) så har jag tagit mig en funderare igen. Och kommit fram till att det kan finnas två skäl att göra den webbsökningen.

Den första är den skvaller/skandal-potential som homosexualitet nog trots allt har fortfarande. Förekommer man i offentligheten – oavsett vem man är – så kommer någon fundera på om man inte är lite gay ändå.

Till de som googlar av den anledningen kan jag bara säga: Move along, här finns inget att se.

Den andra anledningen kan däremot kännas lite viktigare. Det är en sökning som den gör som hört/sett honom i något sammanhang och i honom sett någon som kanske går att luta sig mot i andliga frågor. En medtänkare. Men som behöver veta om han går att lita på även för den som är hbtq-person.  Kan en homosexuell sökare, eller trevande troende, känna sig trygg med honom, med att öppna sitt sinne för hans tankar i andliga frågor? Eller kommer det innebära samma slags kränkningar och sårande upplevelser som man kanske varit med om tidigare? Är det en slags andligt och själsligt självskadebeteende att lyssna på honom öht, eller finns det något där?

Det är, ska jag skjuta in för den läsare som kanske själv aldrig behövt fundera kring sådant, INTE en fråga om huruvida han är någon man är helt enig med i alla teologiska frågor. Såna människor finns för övrigt inte, man kommer alltid att vara oenig på någon punkt. Det handlar om trygghet. Om att inte utsätta sig för risken att få sin tro, och/eller sitt sökande, förklarad ogiltig av någon som man har byggt upp ett förtroende för.

Och för dessa som googlar av den senare anledningen skulle jag vilja försöka formulera ett svar:

Inte oväntat för den som läst den post som de flesta som gör dylika sökningar hamnar på är det ett svar med positiv grundton.

Kortfattat: Du kan lugnt läsa och lyssna till honom utan risk för andlig och verbal misshandel. 

Han har stor respekt för tron även hos den som det tittas lite snett på i många kyrkliga sammanhang, och jag tror att det inte är alltför mycket av en övertolkning att läsa det manifest som huvudpersonen i hans roman kommer fram till som ett han själv kan skriva under på:

"Där nåden ställdes mot lagen – omutligt välja nåden. Där barmhärtigheten ställdes mot domen – omutligt välja barmhärtigheten. Där människa mättes mot bokstäver – alltid utgå från människan och hennes belägenhet."

Sen när det gäller det kyrkliga sammanhang* han tillhör (i bredare betydelse) så... ja, det är väl en lite annan historia. Där skulle jag säga att det beror helt på vem du är (som hbt-person). Hur stark och trygg är du i dig själv? Hur sårbar? För jag har mött lite för många hbt-personer som sårats lite för mycket i liknande sammanhang för att oreserverat rekommendera att söka sig dit. Jag tror i och för sig att de kyrkorna behöver oss hbt-personer (kanske rent av mer än vi behöver dem), men ingen ska känna sig manad att offra sitt mentala välbefinnande för den sakens skull.

Men om du vill, och tror att du orkar, sök dig dit! För all del! För det här med att de måste förses med lite av en varningsetikett för somliga av oss, det är övergående. Det är jag helt övertygad om. Och kanske kan du få vara med och snabba på nedmonteringen av de rädslomurarna.


PS. Om du tycker att han får din gaydar att ringa trots allt, så kan det bero på detta och detta. Han är ju frikyrkopastor.


* Syftar då på Pingströrelsen i stort.