Jag har tidigare här på bloggen publicerat en dikt om te och kaffe. Eller kanske handlar den särskilt om hur dryck och subkultur och samhällsgrupp hänger ihop. Av någon anledning har den väckt intresse de senaste dagarna, och därför poppat upp i min bloggstatistik.
Kanske var det därför jag, när jag ögnade igenom ett uppslag i en frikyrklig förlagskatalog, plötsligt inte bara tänkte på hur designen på bokomslagen så tydligt säger "frikyrka" för den invigde. Utan också insåg att den designen för mig smakar och doftar te. Svart te av något slag, med mjölk och socker. Och att den känns som ett furubord mot underarmarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar