Hittade den här lilla korta videoberättelsen av Joachim Elsander när jag surfade runt på vimeo. Gillar verkligen tvisten i den! Och gillar budskapet också, förstås.
Det visade sig i och för sig att den där tvisten inte alls var så tydlig för alla och envar, som jag trodde när jag först lyssnade på berättelsen, utan krävde en hel del förförståelse för att uppfatta och tyda. Min Anna, som visserligen inte alls har frikyrklig bakgrund men som å andra sidan är väsentligt mer än genomsnittligt allmänbildad på området efter alla år med mig, behövde tre-fyra genomlyssningar, och sedan en uttydning av mig, för att förstå innehållet helt.
Å andra sidan, så gav det upphov till en ganska ögonöppnande diskussion som tydliggjorde den frikyrkliga subkulturen, och dess språk, ännu mer för mig (och kanske för Anna också).
Och å tredje sidan (som jag vet mycket väl att man inte får säga, men vaddå, har ingen hört talas om trianglar?!), så är det kanske inom den subkulturen, och/eller bland människor med rötterna där, som den här berättelsen i första hand behövs.
Här är den i alla fall, klicka här eller titta här nedanför.
Mig eller helvetet? from Joachim Elsander on Vimeo.
Håller med dig, som vanligt. Men nog tror jag man kan förstås den utan frikyrklig bakgrund, men ett religiöst symbolspråk måste man förstås behärska.
SvaraRaderaFör att förstå berättelsen, mer övergripande, räcker det nog med att förstå religiöst symbolspråk. Och det gör ju Anna också (dels genom att vara konfirmerad, och dels genom att ha levt med mig i ett par decennier...). Men för att höra/se tvisten i den, behöver man däremot känna till de olika intrikata skiljelinjerna och debatterna inom frikyrkligheten. Och helst också den helvetesdebatt som Rob Bell varit en av de mest kända rösterna i (och som förstås fått sina avläggare i Sverige också).
SvaraRaderaMen det är väldigt, väldigt lätt att bli subkulturellt hemmablind. Jag blir det ju, uppenbarligen!, trots att jag inte ens, egentligen, ingår i subkulturen längre. Anna och jag fortsatte kvällen med att lyssna på och diskutera olika sångtexter i den evangelikala traditionen, eftersom jag blev nyfiken på exakt hur hemmablind jag var... Och även där hade jag svårt att förutse vad som var svårbegripligt: Sånt som jag trodde var riktigt, riktigt introvert och svårbegripligt kunde Anna reda ut och härleda redan på första lyssningen, annat som jag trodde var hyfsat uppenbart ledde däremot till lika långa diskussioner som Joachim Elsanders berättelse ovan.
Anna påpekade att en del i förståelsen handlar om identifikation: Vem man identifierar sig med styr tolkningen. Och att den som den frikyrkliga/evangelikala traditionen föreskriver att man ska identifiera sig med inte nödvändigtvis och alltid sammanfaller med vem genomsnittlige sekuläre svensken identifierar sig med. Det var en viktig nyckel till förståelseskillnaden (och till skillnaden mellan vad jag trodde var begripligt och vad som faktiskt var det). För det där med identifikation kommer går ju i regel automatiskt, och kommer alltså före den medvetna analys man gör. Oavsett vem man är (och lika oavsett vem man identifierar sig med).