Let me in

Utlovad rapport om filmen kommer här...

Filmen har ju kritiserats för att ligga för nära den svenska filmen (vilket för övrigt verkar vara en ny trend i Hollywood, samma sak kan ju sägas om Milleniumfilmerna), och, jo, skillnaderna var väl inte direkt överdrivna. Namn och platser har bytts ut (Eli har blivit Abby, Oskar har blivit Owen, Håkan har blivit Thomas och Blackeberg har blivit New Mexico, o.s.v), men trots det är filmerna påfallande lika.

Det fanns dock i alla fall ett par skillnader, för det första tyckte jag att parallellen mellan Abbys relation till Thomas (den äldre mannen), och Owen (pojken), var onödigt övertydlig i den här filmatiseringen.

I såväl boken som i den svenska filmen finns det ju som en antydd möjlighet att Håkan varit med Eli sedan han var en pojke som Oskar. Kort och gott, att Oskar/Owen ersätter Håkan/Thomas. Men det är något man litegrann får läsa mellan raderna, det är en av flera möjliga tolkningar. I Let me in däremot är det tydligt utpekat (genom fotografier som visar Thomas som pojke tillsammans med Abby).

Men det är väl i och för sig klassiskt Hollywood, att övertydlighet föredras framför subtilitet och mångtydighet.

En annan skillnad var att den var mer skräckfilmsbetonad, eller mer av traditionell skräckfilm, i valet av bilder, och hur det filmats och så vidare. Om det är bra eller dåligt är väl mest en smaksak. Personligen skulle jag säga att det varken var bra eller dåligt, men ganska förväntat (återigen: så gör man filmer i Hollywood, helt enkelt). Hade blivit förvånad om det varit på något annat sätt, men kan inte riktigt säga om det hade varit en positiv eller negativ förvåning.



På det stora hela dock långt bättre än jag förutsett. Det är ett gott filmhantverk. Tre tummar upp. Eller fyra kanske. Eventuellt.