Treudden

Dagens filmtips blir filmatiseringen av Fred Vargas Sous les vents de Neptune, som i original heter just så även som film, men som på svenska fått titeln Treudden.

Vi har den på DVD och såg om den häromkvällen. Det är en deckare man tittar på minst lika mycket för alla karaktärernas skull som för själva gåtan, så det gör alltså ingenting alls om man redan har sett den.

Historien är denna: Jean-Baptiste Adamsberg, som är kommissarie vid Parispolisen, har en besatthet: Mord som begåtts med en treudd (eller där tre sår i en exakt linje visar att det knappast kan vara fråga om något annat än en treudd). I synnerhet sådana där det finns en uppenbar mordmisstänkt, som dock varit avsvimmad under mordnatten och lider av minnesförlust.

Bakgrunden är den att hans egen bror, Raphael, för många, många år sedan, när Adamsberg var ung och blivande polis, anklagades för att ha dödat sin flickvän med tre hugg med en skruvmejsel. Han vaknade upp bredvid hennes kropp, med den blodiga skruvmejseln i handen men helt utan minne av vad som hänt. Jean-Baptiste förklarade för honom att skruvmejseln var ett omöjligt mordvapen, att ingen skulle ha kunnat åstadkomma de tre huggen i exakt rak linje och med exakta mellanrum utan något annat än en treudd (eller något annat redskap med tre spetsar i rak linje på). Han hjälpte honom också att gömma bevismaterial (som blodiga kläder och skruvmejseln), samt gav honom ett falskt alibi. Brodern blev därigenom friad, juridiskt. Men aldrig oskyldig i byns ögon, och inte heller i sina egna ögon. Han minns ju faktiskt inte vad som hänt, och kanske kunde han genom någon slags osannolik slump ändå ha åstadkommit den där räta linjen med de exakta avstånden. Han har befunnit sig på resande fot, utomlands, sedan detta hände, och bröderna har förlorat kontakten med varandra. Det sista livstecknet Adamsberg har är ett vykort som kom för några år sedan.

Adamsberg har hittat nio mord, begångna mellan 1943 och 2003 med just dessa kännetecken. Han är övertygad om att den skyldige är Domare Fulgence, som bodde i hans hemby just när mordet där inträffade, och i vars redskapsbod han sett en treudd. Det finns bara ett litet problem med den teorin: Fulgence dog för 18 år sedan....

Så ska då Adamsberg resa på studieresa till Quebec, tillsammans med kollegorna – den alkoholiserade och (till studieresan) motvillige Adrien Danglard, och den surmulna och enorma kvinnan Violette Retancourt. Och det osannolika inträffar: Där, i Quebec, vaknar plötsligt Adamsberg själv upp på en skogsstig, utan minne av de senaste timmarna, och en kvinna han haft en tillfällig affär med hittas död med tre hugg i magen. Hans egna fingeravtryck finns på en kniv som antas vara mordvapnet.

Kan verkligen den sedan 18 år döde domare Fulgence även ha rest med Adamsberg till Quebec? Eller är det i själva verket Adamsberg som är skyldig? Till och med han själv tvivlar på sin oskuld, han vet ju inte vad som hände. Gåtan måste nu slutgiltigt, och till varje pris, lösas. Inte bara för att rentvå Raphaels namn, utan minst lika mycket för att själv klara sig ur knipan.

En djärv, smart (och underhållande!) flykt från den Kanadensiska polisen följer. Medhjälpare är dels hans kvinnliga kollega, och dels hans bror som de lyckats leta reda på i USA. Filmen skulle vara sevärd nästan bara för de scenerna...

Därefter måste Jean-Baptiste hålla sig gömd i Paris, och samtidigt som privatspanare äntligen lösa gåtan. På sin sida har han två osannolika hjälpredor: En kvinna han lärt känna när han försökt sätta fast henne för olika sorters brottslighet, och hennes lika kriminella inneboende, den i deckare numera obligatoriska hackern. Fast hackern är i denna film inte en kille i 20-årsåldern, utan en kvinna i 80-årsåldern...

Jag ska inte avslöja upplösningen annat än genom att säga att spelet Mahjong har stor betydelse...

Historien är det inget fel på. Inget alls. Men som sagt, det är mest för karaktärernas skull man tittar. Så skönt med skitiga, kantiga och konstiga antihjältar som omväxling till Hollywoods airbrushade fotomodellsnygga allgoda och allkunniga hjältar.

Den rekommenderas alltså! Kan vara svår att få tag i, eftersom den producerats som TV-film, men håll ögonen öppna! Om inte annat kanske den sänds på TV någon gång.

PS. Vill du läsa Fred Vargas bok i engelsk översättning finns den här