Under 1980-talet höll den unga frikyrkoscenen stora musikgalor på Scandinavium i Göteborg. Hur många kan jag inte svara på, det kan kanske någon som är mer kalenderbitare i den genren upplysa om. Däremot kan jag meddela att jag var där. Eller, det vill säga, på en av dem. Jag tror faktiskt att den rent av var min allra första konsertupplevelse, av tonårsslaget åtminstone (och med tonårsslaget menar jag: mer rock än barnvisor, och man är inte där med dagis, skola eller föräldrar...).
Men det var, som årtiondet låter antyda, en ganska lång stund sedan. Och med undantag för när jag en sommarnatt för ett par år sedan såg en person på Helsingborgs station med en t-shirt från en av de galorna, så har den upplevelsen hört mer till minnenas värld än till sinnevärlden ganska länge nu.
Tills nu. När jag plötsligt hittar en samlingsskiva från 1982 års upplaga av Scandinaviumgalorna i iTunes Store. Visste inte ens att en sådan skiva fanns, faktiskt (och jag är ganska säker på att det är en gammal vinyl som nu fått nytt digitalt liv). Och sedan youtubade jag (för att nu nyskapa ett verb...), och hittade videoklipp från både den och andra Scandinaviumgalor.
Wow! Vad mer kan man säga.
Jo, en sak mer kan man säga. Enligt ordinarie tidtabell, som vi kan kalla det, skulle det varit en fredagsdikt idag. Den får utgå, och visas istället i nästa vecka. Här blir det istället en fredagssång.
Närmare bestämt Bäste konsument, med gruppen Salt. Finns på nämnda skiva från '82, men kommer här i en inspelning från 1983 års gala.
Sarkastisk konsumtionskritik, med klara progg- och punkinfluenser (och det mitt under brinnande 1980-tal dessutom...). Erkänn att det inte var vad ni såg framför er när ni tänkte frikyrklig musikgala ;-)
Här kommer den i alla fall.
PS. När jag lyssnade till de låtar med Salt som finns på skivan blev jag först osäker på om jag i minnet hade blandat ihop Salt med gruppen Bileams Åsna, för de där blåsinstrumenten förknippade jag mer med Bileams. Youtubade således även Bileams Åsna (som alltså inte är med på skivan), och kan konstatera att mitt minne inte svek mig helt och hållet där. De hade också svängigt blås. Det var nog utmärkande för rätt många av frikyrkobanden under 1980-talet, egentligen.
Du prickade in min favorit med Salt. Min man kallar mig ofta för "bäste konsument" helt ironiskt för att jag är rent allergisk mot att köpa saker-shopping är för mig ett allergiframkallande läte och en sjukdomsalstrande aktivitet.
SvaraRaderaJag och min bror hade lite senare ett metal-band som glatt gjorde en metal-cover på denna eminenta låt (säg inget till Salt-killarna).
Ja, det finns inget som får mig på så dåligt humör så lätt som att behöva gå runt i ett köpcentrum. Lyckas jag undvika det dåliga humöret (genom nån slags kombination av formtopp och mentala övningar...) så blir jag i alla fall helt mentalt utmattad för resten av den dagen.
SvaraRaderaDet där dagliga, eller i alla fall vardagliga, handlandet av mat och förbrukningsvaror i livsmedelsaffären har inte den effekten riktigt. Nog för att jag ofta skulle kunna tänka mig att slippa det också...
Bäste konsument måste vara som klippt och skuren för att göra en metal-cover på! ;-)