Felcitat

Att kända citat återges i lite olika varianter är ju legio. Det hör väl till själva villkoren för muntligt traderande, och är knappast något att få blodtryckshöjning av, eller ägna så många tankar åt överhuvudtaget. Det som däremot fascinerar mig ibland, är när citat återges på ett sätt som kastar om, eller helt underminerar, själva kärnan i dem.

Ett citat som brukar tillskrivas Mark Levengood (alternativt Mark Levengoods mormor) är

"Det är bara att bryta ihop och gå vidare"

En underbar och kärnfull formulering av hur det faktiskt ibland är så att själva ihopbrytandet är en del av att gå vidare, att man bryter ihop och går vidare i en och samma mening. Lite som det där med "Kom nu ketchup, så går vi", i alla fall i Mark Levengoods makes tolkning.

Men nu och då ser jag det återgivet som "Det är bara att rycka upp sig och gå vidare" (eller någon variant på temat). Vilket förstås kan vara rätt sak att säga i vissa lägen, men som förvandlar originalformuleringen nästan till sin motsats. Eller i varje fall tömmer den på själva sitt kärninnehåll.

Ett annat exempel är Tage Danielsson-klassikern "Utan tvivel är man inte riktigt klok", en ordvitsigt formulerad insikt om tvivlets, ifrågasättandets och kritikens absoluta nödvändighet, som jag väldigt ofta sett återgivet som "Förmodligen är man inte riktigt klok". Det senare kan ju alldeles säkert vara sant väldigt ofta... men det tappar hela innebörden av att värna kritikens betydelse.

Det jag undrar är väl egentligen, om man omformulerar ett citat på det helt omskapande sättet, utan att vara medveten om att man gör det, har man då inte alls hört/läst innebörden i det från början? Eller är det bara det att man inte själv lyckas uttrycka samma, eller liknande, sak, när man formulerar om det?

Nåja. Det viktiga att komma ihåg är kanske det där med att saker alltid förändras när de upprepas. Som i viskleken.