Jo, jag vet att jag sa att nästa guldkorn skulle komma ur deckarhyllan... Men jag kunde inte låta bli att dela med mig också av denna goding från biografihyllan (den står där för att innehållet är huvudsakligen självbiografiskt, man skulle förstås ha kunnat sätta den på religion också).
Boken är alltså: Churched; one kid's journey toward God despite a holy mess, och författaren heter: Matthew Paul Turner.
Boken är skriven i mycket humoristisk ton, även om ärendet är allvarligt. Författaren vill, kort och gott, visa på galenskaperna i den karismatisk-fundamentalistiska kyrkokultur där han har vuxit upp, utan att för den skull slänga ut det som är bra med den. Även om han skriver ur och om en amerikansk kontext, så finns mycket igenkännande även för den som är bekant med den svenska motsvarande kyrkokulturen (eller kyrkokulturerna, möjligen).
Jag bjuder på några utdrag/smakprov här. Först en liten bit om helvetet och om helvetestro:
"When I was a kid, I needed hell to exist. I didn't understand that at the time, but I needed it. Being a fundamentalist was pointless without hell. With no hot and fiery pit existing somewhere below the soil, our views and beliefs lost a good deal of their meaning. It was our fear of hell that fueled our motivation for living the way we did. Perfect. Separated Medieval.
[...]
My church celebrated the love of God, redemption through Jesus, and some of the gifts of the Holy Spirit. But all of that meant nothing unless 99 percent of the people living in China were going to burn in hell."
Visst är det så, och det märks ju också på den nästan paniska aggression som somliga visar i sitt försvar av helvetesidén: Utan den blir deras liv meningslösa. Eller så känns det åtminstone. Undra på att de känner sig hotade när någon ifrågasätter den.
Och så en liten bit om en av de där godtyckliga gränserna som blir så orubbliga i en fundamentalistisk världsbild:
"The church started holding us accountable for our actions on our twelfth birthdays – and that was the age we officially became eligible for hell. It wasn't exactly a bar mitzvah, but it was just as important. Eleven-year-olds had it made at our church. They could be skateboarding drug addicts who robbed grocery stores and killed bald eagles every other Tuesday and God would have still accepted them into heaven. But twelve-year-olds were toast."
Jag tror inte jag har stött på just den där 12-årsgränsen i svenska sammanhang, men visst finns det andra lika godtyckliga regler och gränser som man håller fast vid lika benhårt (ända tills man plötsligt släpper dem och ersätter dem med andra, alltså).
Köp den via Bokus, eller från Adlibris (pocket). Man kan förstås köpa den från Amazon också, men med tanke på frakten tror jag inte att man sparar så mycket på det, om man nu inte köper den begagnad.
Ja, den där konstiga helvetestron är ju omöjig att begripa om man, som jag, alltid varit galen i Jesus och upplever livet redan här och nu som det mest underbart intressanta med honom och att leva utan Jesus vore en trist ökenvandring, ett helvete i sig, för mig. Men många av dessa verkar hata sitt kristna liv så mycket att endast tanken på något ännu värre gör det uthärdligt.
SvaraRaderaDet är nog lite så det är, tyvärr. Det är mitt intryck också, att de faktiskt på allvar menar (i alla fall innerst inne) att de inte skulle vara kristna om de inte trodde att det var enda sättet att undkomma ett evigt helvete. Det är lite fascinerande att de som vill se sig själva som de mest rättroende, har en tro som är av endast-med-ett-vapen-mot-tinningen-typ. Och lute tragiskt också.
SvaraRadera