Förra måndagen började Anna ringa till neurologmottagningen för att få sina recept förnyade. Det tog till torsdagen* innan hon fick prata med en levande människa istället för en telefonsvarare. Sagda levande människa (en av sköterskorna) lovade dock att se till att recepten blev förnyade.
När vi loggade in på apoteket.se i fredags fanns inget aktuellt recept (endast de utgångna). Anna hade då bara en injektionsspruta med bromsmedicin kvar, och skulle egentligen tagit den redan då, men bestämde sig för att spara den till måndag, för att på det viset "köpa" ett par extra dagar.
Och HADE nu receptet varit förnyat i går, måndag, så hade det fungerat (inte utan visst mankemang, och visst är det egentligen oacceptabelt att man som patient ska behöva telefonera i en vecka för att få viktiga recept förnyade, men i alla fall).
Men, nej, igår morse loggade jag in på apotekssidorna och tittade igen, inget nytt recept. I någon slags förhoppning om att det kanske antingen hunnit komma in under morgontimmarna, eller att det hade kommit in i det centrala systemet även om det inte syntes på "mina sidor", så gick jag ändå in på Apoteket när jag var och handlade. Men, nej, inget recept. Så den väntetiden (som ändå var ovanligt kort, bara en halvtimme) inne på Apoteket var ju tämligen bortslösad tid. Det också.
Anna ringde ännu en gång till mottagningen, och fick faktiskt tag i en levande människa på första försöket (!), som den här gången lovade och försäkrade att verkligen se till att recepten blev förnyade. Jag kollade regelbundet under eftermiddagen, men inget recept dök upp i systemet.
Förhoppningsvis kommer det in idag. Förhoppningsvis. Och då får jag ge mig ut på jakt Skåne runt på ett apotek som faktiskt har Rebif inne, för de där 2-3 dagarnas extra väntetid för beställningsvaror finns det verkligen inte tid till nu.
Hur mycket tid och möda både jag och Anna redan lagt på denna egentligen enkla sak vill jag inte ens börja räkna efter på, men det handlar vid det här laget om åtskilliga timmar.
To be continued... (den vidare jakten kan tills vidare följas på Twitter, men så småningom kommer antagligen även en uppföljande bloggpost)
Uppdatering: Den uppföljande bloggposten finns här
Det finns egentligen två grundproblem här.
Det ena är ju det där, som tyvärr går igen i alltför många kontakter med vården, att man som patient får lägga ganska många arbetstimmar på att få även enkla saker att fungera.
Det andra är att giltighetstiden på ett recept är 1 år (12 månader), men det årliga återbesöket hos neurologen är bara årligt i teorin, i praktiken går det, för Anna, åtminstone 13 månader mellan de besöken (däremellan träffar man neurosköterskan, vilket kan vara nog så viktigt, men några recept kan hon ju inte förnya). En internationell jämförelse visade att medan den genomsnittliga väntetiden på ett återbesök för en MS-patient i övriga länder** är 244 dagar, är den i Sverige*** 474 dagar. Så gott som dubbelt så lång väntetid i Sverige alltså.
Det finns många konsekvenser av den här skillnaden till Sveriges nackdel, och flertalet säkert egentligen allvarligare än återkommande vardagskrångel, men en av effekterna är just att recepten inte kan förnyas vid de återkommande återbesöken hos neurologen (eftersom de inte räcker så långt), utan att man varje år måste lägga en hel del tid och möda på att få dem förnyade utanför de bokade tiderna.
När DET sedan klickar, genom att dessa två grundproblem s.a.s. samverkar till det värsta, så att kontinuiteten i medicineringen riskeras, så är det ju snäppet värre.
--------
* Förvisso ringde de upp redan på onsdagen, men då på fel nummer, och sedan en gång till på torsdagen, men då hade de av någon anledning använt fel riktnummer till Annas jobb, och därför inte kommit fram.
** De övriga länderna i undersökningen var: Kanada, Frankrike, Tyskland, Spanien och Storbritannien
*** En förklaring till skillnaden är att vi har få neurologer i Sverige. Såväl våra nordiska grannar som övriga Europa har långt fler neurologer per miljoner invånare, Finland har exempelvis nästan dubbelt så många. En skillnad som inte direkt minskar genom att flertalet svenska sjukhus av besparingsskäl har infört såväl anställningsstopp som utbildningsstopp för neurologer. I somliga län i Sverige är det svårt att ö.h.t. få träffa en neurolog, se klippet ovan om Charlotte som fick flytta från Östersund till Stockholm för att kunna få adekvat vård.
Man kan ju bli galen för mindre...
SvaraRaderaNu testar jag att kommentera hos dig! Idag var det inga problem att komma in på din blogg heller, vissa dar är det också rent omöjligt...
Ja föregående kommentar tog FYRA klick för att få in. Dessutom fick jag ange verifieringsord hos dig TVÅ gånger. Så det tog ju LÄNGRE tid...
SvaraRaderaFast nu är du ju inloggad och färdig så att säga... Nästa gång blir det lättare.
SvaraRaderaSjälv har jag faktiskt aldrig problem på någon blogger-blogg (och knappt på någon Wordpress heller, med några få undantag då kommentarer blivit fördröjda eller fastnat i något filter, men på det stora hela problemlöst där också).
I vissa tidigare versioner av Safari kunde kommentering på vissa bloggar vara besvärlig. Men bara där. Öppnade jag samma sida i Firefox gick det bra. Vilken webläsare har du? Har du prövat någon annan? Själv gillar jag Google Chrome (som är mitt nuvarande andrahandsalternativ). Senaste versionen av Firefox är jag däremot inte alls road av, men den kanske fungerar bättre hos dig?
Det är mycket med det tekniska... Själv kunde jag inte logga in på apoteket förrän efter klockan 9 idag, innan dess var det någon slags serverproblem. Började nästan tro att det skulle bli nödvändigt att parkera sig på valfritt apotek rent fysiskt och be dem kolla inkomna recept nån gång i halvtimmen...
De här nya tekniska innovationerna har bidragit med mycket, men ibland tror jag att vi bedrar oss när vi tror att de alltid gör allting smidigare och tidsbesparande. Kommer du ihåg tiden före de elektroniska recepten liksom: När ett recept var brådskande ringdes det in till apoteket, sen gick man bara helt sonika dit och hämtade ut det, och skulle det mot förmodan vara problem med det inringda så kunde apoteket ringa upp läkaren, som då faktiskt svarade... Ja, jag vet, det låter som science fiction...
Jag tror inte att vi ska förlita oss alltför mycket på att det tekniska funka... För mig har e-recept - ta i trä! - alltid funkat. Men en gång hade en läkare skrivit ut för stark medicin åt mig, då blev jag lite upprörd på apoteket. (Min ordinarie husläkare var sjuk eller nå) För ofta är det nog så att det är den mänskliga faktorn som felar...
SvaraRaderaJag tänker inte byta webbläsare och kommer mina kommentarer inte fram så får jag väl sluta att kommentera hos folk. Jag var ju registrerad, som sagt, men det tog ju ÄNNU längre tid att få ut kommentaren då. Så nej, jag kör som vanligt tills jag ledsnar...
Wordpress kan krångla om kommentarer har flera länkar i sig. Då spamklassas de.Nåt annat problem vad gäller kommentarer har jag inte haft/hört om!
Sedan utbildar man också få läkare i sverige för att läkarfacket inte vill, det höjer deras löner och skapar grogrund för det lukrativa stafettläkeriet och det blir ännu dyrare för landstingen att anställa personal, så man måste spara in på allt möjligt bland annat utbildning av läkare... suck! Apoteken ska också drivas av vinstintresse och ingen anna orsak vilket gör att vi friska kan köpa allt vi behöver, men mediciner får man vänta på.
SvaraRaderaMin 8-åring är ju mycket beroende av olika läkemedel-vi tjorvar på som ni-men utan fullt lika svåra konsekvenser.
Girighet är verkligen en jobbig dödssynd för samhället.
Ja, det där med att Läkarförbundet driver fram en läkarbrist är ju också skandal. Och inte är de alltför glada i våra grannländer över att svenskar tar upp utbildningsplatser på deras läkarutbildningar, utan att sedan jobba en enda dag som läkare hos dem, heller... Även om det så att säga minskar underskottet en aning i Sverige.
SvaraRadera