Någon gång syns de till på min blogg här. Oftare ser jag dem på andra platser. Och ibland är de rent av samma personer. Men de har det gemensamt att de spenderar mycket av sin tid med att sprida aggressiva, ibland hatiska rent av, kommentarer om andra kristna (ofta handlar det om att de inte vill att deras syskon i tron alls ska räknas som kristna).
De brukade ge mig huvudvärk av ilska. Men jag har kommit att alltmer känna medlidande för dem. Något är det som driver dem till att lägga så mycket av sin tid, sin energi och sitt engagemang på att hata. På att vara emot. Och jag anar att detta något är något som gör mycket ont.
Hörde en predikan en gång om en man som skämdes så för allt det där i sitt eget liv som han hoppades att ingen någonsin skulle få veta att han blev en oförtröttlig moralpredikant i politikens värld. Krävde den ena moralistiska lagen efter den andra. Allt för att visa upp en yta som skulle hindra att folk såg vem han verkligen var.
Och jag kom att tänka på vad min lillasyster, då. ca. 13-14 år, sa om de heilande nazisterna under tidigt 90-tal:
"Alltså. Om jag inte hade något annat att vara mallig över än att jag råkade födas i Sverige. Då hade jag legat VÄLDIGT lågt med det."
Lite så är det kanske. Det finns något som man skäms över. Om det sedan är något man är eller något man inte är kan nog göra detsamma. Man blir hatisk och aggressiv (kanske aggressivt moralistisk rent av) för att vända det man känner för sig själv mot andra. Och kanske har man ingenting annat att berömma sig över än att man, för att nu ta hbt-debatten som exempel, utan egen förskyllan råkade födas som heterosexuell. Men istället för att ligga VÄLDIGT lågt med det så torgför man det.
Vad jag önskar är att de skulle få möta, och verkligen våga ta emot, den Gud som är den fullkomliga kärleken. Som ser dem bakom all aggressiv retorik. Och älskar vad han ser.
"Vad jag önskar är att de skulle få möta, och verkligen våga ta emot, den Gud som är den fullkomliga kärleken. Som ser dem bakom all aggressiv retorik. Och älskar vad han ser. "
SvaraRaderaDetta citat av dig fullständigt älskar jag.
Så är det - Guds kärlek är för alla - och det bästa av allt - det finns inga "OM" i Hans kärlek.
Kram/mammie
Så klokt sagt, som allt på din blogg. Fick tipset av Emanuel Karlsten, som verkar ha tid att kolla in hela bloggosfären.Det ärjag glad för. Har inte alls samma tidsresurser som han med små och stora barn och universitetstudier kombinerat med heltidsjobb. Men jag vill att du ska veta att du är en av mycket få som är tiden värd att läsa!
SvaraRaderamamma: Tack!
SvaraRaderaAlma Mater: Tack! Det betyder jättemycket att få höra det.
Håller helt med om att du skrivet mycket bra. Jag fastnade särskilt för det här du skrev om att gå från ilska till medlidande. Det är faktiskt exakt att närma sig Jesu sinnelag! När han utbrister sitt "Ve er!" över fariséerna, trodde jag först som nyfrälst att det var uttryck för avsmak och förakt.
SvaraRaderaSå fel jag hade. Det betyder, har jag senare fått lära mig, snarare "stackars er!" Så även Gud har medlidande med dem som kämpar med sin egen helgelse och låter denna kamp gå ut över andra syndare. Sedan pekar han med stor träffsäkerhet på hur man beter sig för att dölja sina egna tillkortakommanden med att försöka peka på dem som man anser vara värre syndare än en själv. "Komparativ kristendom", läste jag någonstans...
Tore: Tack! "Komparativ kristendom" vilket bra uttryck!
SvaraRaderaJo, jag tror det handlar mycket om att man hellre tittar på andras liv än på det egna. Men jag brukar tänka på det Jesus svarar Petrus när han frågar hur det ska bli med den lärjunge som Jesus älskade: "Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig."