When you put it like that...

Jag var på Naturhistoriska Riksmuseet med 4-åriga systerdottern Pixie i fredags.

Eller, 4-årig och 4-årig, när jag sa i biljettkassan att vi var en vuxen och en 4-åring så rättade hon mig eftertryckligt.

"Hallå! Vad säger du nu? Jag är faktiskt fyra och ett halvt"

Så, OK. 4,5-åriga systerdottern.

Hursomhelst så kom vi till kvastfeningen, och jag översatte informationen på lappen bredvid, om att den väckt viss sensation när det hittades ett levande exemplar för sådär 75-80 år sen (minns inte exakt årtal), till nån slags fyraåringska (eller fyraochetthalvtåringska):

"När de hittade den här för 75 år sen så blev de jätteglada! För de trodde att den dog ut samtidigt som dinosaurierna. Åh vad häftigt! En LEVANDE, sa de då."

Pixie: "Ja. Och sen dödade de den."

Eh. Well. When you put it like that.... ;-)

PS. Uppdaterat 121018. Jag VET att jag inte särskrev biljettkassan. Det finns det ingen som helst anledning till att jag skulle ha gjort (det var inte så att jag först, exempelvis, skrev "köpa biljett" och sedan ändrade till "i biljettkassan", en sån ändring under skrivandet som kan leda till ofrivillig särskrivning om man är för snabb). Med andra ord: Blogger! I am looking at YOU!! Sluta tramsa genast eller jag byter till Wordpress!

Nu är det i varje fall rättat. Förhoppningsvis. Om inte den allsmäktiga bloggerrättstavningen (eller bloggerfelstavningen, som det oftare är) får för sig att gripa in igen. Om det finns en sak jag ogillar mer än rättstavningsprogram, så är det rättstavningsprogram som ändrar i min text på eget bevåg. Det finns en anledning till att jag vägrar att skriva i Word, om vi säger så....