Fallet med läraren som lyfte ut en bråkig och vandaliserande elev ur klassrummet, och andra liknande fall, diskuteras ofta som att det handlar om lärare vs. elever. Man talar om att ställa sig på lärarnas sida (underförstått: mot eleverna). Och visst handlar det om vad lärare har rätt att göra i sin yrkesutövning, men det i sin tur handlar i sin tur faktiskt samtidigt om elevrätt.
Skolelever är enligt lag skyldiga att gå till skolan (den så kallade skolplikten). I gengäld bör elever ha rätt att förvänta sig att den miljö där de är förpliktade att vistas är en trygg och säker miljö, anser jag. Och, visst, om det också är en miljö som faktiskt möjliggör undervisning och lärande, det som är syftet med att eleverna är förpliktade att vara där, så vore det förstås en trevlig bonus...
Men om vi bygger en praxis och ett regelverk som innebär att lärare aldrig under några som helst omständigheter har rätt att ingripa mot våldsamheter så har vi i praktiken avskaffat rätten till en trygg miljö för den absoluta majoriteten av eleverna. För att inte tala om vad vi har gjort med skolan som en miljö för lärande....
Förvisso bör det fysiska ingripandet alltid vara sista utvägen, och skolans verksamhet, och lärarnas arbete, bör utformas för att skapa en miljö där bråk och vandalism förekommer så lite som möjligt, och där det finns den respekten mellan elever och mellan elever och lärare att en muntlig tillsägelse räcker.
En bråkig och stökig elev är också med största sannolikhet en elev med behov av särskilt stöd, och det bör naturligtvis också ges. Redan innan eleven blir ett problem för andra än sig själv, helst.
I slutänden är det dock så, att lärarens rätt att ingripa mot stök, bråk, våld och vandalism är identisk med elevernas rätt till en skolmiljö utan kränkningar. Det är inte motsatser. Det förutsätter vartannat.
Läs mer Skånskan: 1 och 2
Någonting säger mig att det är samma skola där jag för några år sedan gick i mellanstadiet i Höör, där "lyfta ut en elev" skulle anses vara någonting helt normalt och där "släpa ut en elev ur klassrummet, klämma eleven i dörren, smälla igen dörren och misshandla eleven högljutt samtidigt som man skriker åt eleven hur värdelös den är och sedan gå tillbaka in till klassrummet och säga åt alla andra att hålla käften om det som just hände" är ett mer accepterat medel mot en stökig elev.
SvaraRaderaTro mig när jag säger att ingen bryr sig om ett skrapsår på en sådan skola.
Alla lärare borde inte vara lärare, och alla skolor är inte bra skolor. Så är det definitivt. Har själv haft en lärare som misshandlade elever (även om det var på stenåldern, eller i alla fall på 80-talet...).
SvaraRaderaMen just för elevernas skull kan vi inte skapa en skola där lärare inte bara får stå passivt och titta på när exempelvis en elev blir mobbad, utan rent av måste göra det.
När det gäller den situation som du beskriver så är det ju faktiskt ett lagbrott, även utan striktare praxis. Och även om jag förstår att mellanstadielever kan känna sig i underläge mot en lärare, och därför kanske inte anmäler saker, utan just "håller käften om det som just hände", så är det ju något som man KAN anmäla.
Jag vet att på min mellanstadieskola pratade vi i första hand med andra lärare (kanske att rektorn hade varit bättre, men man ska ju börja nånstans), och så småningom blev läraren faktiskt polisanmäld.
Lyssnar inte andra lärare så är ju föräldrar också sådana som man kan prata med, eller andra i vuxenvärlden som kan hjälpa till med att prata med rektorn eller anmäla eller vad det nu kan vara.
Exakt! Jag vill inte att mina barn ska växa upp i en miljö där man gör som de vuxna säger även om det så innebär att en själv eller någon annan kommer till skada. Ibland (väldigt ofta) gör till exempel lärare väldigt, väldigt fel och det är livsviktigt att lära sina barn att känna igen detta och vara medvetna om sina rättigheter och framför allt att inte vara rädda för att berätta precis vad som har hänt!
Radera