Såhär den första fredagen i oktober passar det utmärkt med Vädertavla av Tomas Tranströmer som fredagsdikt. Håll till godo!
Vädertavla
Oktoberhavet blänker kallt
med sin ryggfena av hägringar.
Ingenting är kvar som minns
kappseglingarnas vita yrsel.
En bärnstensdager över byn.
Och alla ljud i långsam flykt.
Ett hundskalls hieroglyf står målad
i luften över trädgården
där den gula frukten överlistar
trädet och låter sig falla.
------
PS tillagt 111006: Och med tanke på att det idag (igår, när ni läser detta) tillkännagjordes att Tranströmer får litteraturpriset känns det förstås ännu mer givet med en dikt av Tranströmer här denna vecka. Det roliga med det är bara, även om ni säkert inte tror mig, att den här fredagsdiktsposten (med undantag för tillägget som jag skriver nu) legat färdig och tidsinställd på bloggen i en månad redan... Jag brukar göra så med vissa av de inlägg som inte är så dagsaktuella, och därför inte så beroende av när de publiceras, att jag lägger upp dem med en publiceringstid längre fram. Det här är första gången ett sådant inlägg faktiskt BLIR dagsaktuellt precis när (eller precis innan) det läggs upp.
Hej, jag bara kollar om jag kan kommentera hos dig eftersom Tofflan har problem med oss B-bloggar.
SvaraRaderaOch oinloggad.
SvaraRaderaFantastiskt med ditt inlägg med Tomas Tranströmer. Jag ryser lite...
Ser ju ut att ha fungerat bra!
SvaraRaderaJag vet inte varför Tofflan har problem att kommentera här, men jag vet att hon har och har haft det ganska ofta (dock inte alltid, vilket gör det till nästan ett ännu större mysterium).