Min pappa hade, efter visst tjat från min syster, letat fram den där lådan med foton från när vi var små, och vi gick igenom den tillsammans med honom, hans fru, min Anna, och, inte minst, 3-åriga systerdottern. Det var nånting med det där med barnbilder på folk som Pixie (systerdottern) bara kände och känt som vuxna, som inte riktigt gick ihop för henne. Och att mamman på bilderna skulle vara samma som hennes mormor hade hon också lite svårt att gå med på.
Hon envisades med att den som var på kortet var "en annan" än den hon kände. "Det finns två", sa hon om sin moster, vår lillasyster, "en liten som är på bilderna, och en stor som är våran".
Och vid närmare eftertanke, det där med tidens flykt, och att vi ständigt förändras trots att vi, på något sätt, också samtidigt är desamma, är väl egentligen inte något som är så lätt att greppa när man är äldre än 3 heller. Och det där med att någon är "en annan" i en annan tid och ålder, är kanske åtminstone halva sanningen.
Jo, en annan men samma. Det är trixigt med livet och tiden. Hon säger ju det som Dag Hammarskjöld sa: Du kan aldrig återvända, en annan man kommer till en annan stad.
SvaraRaderaJo, ibland är nog det där till synes galna som barn säger, i själva verket väldigt klokt. Och jag gillar verkligen Dag Hammarskjöld-citatet. Så sant.
SvaraRaderaJa en annan - på ett sätt.
SvaraRaderaMen jag tycker att vi alla är som en rysk docka.
Den yttersta dockan är alltid den vi är idag...men undan för undan kan vi plocka fram den vi var - ända in till den lilla minsta babydockan.
Kramar.
Ma´mmie
Jo, det är väl den andra sidan av saken...
SvaraRaderaKul att din kommentar kom fram, förresten. Jag har sett att det varit lite problem för kommentarer, i största allmänhet, att fastna ( = man kan se på statistiksidan att någon varit i kommentarsformuläret och klickat på "skicka kommentar", men själva kommentaren dyker inte upp). Får hoppas det bättrar till sig.
kramar