... Har jag alltså också tittat på "Åh, Herregud!" av och med Jonas Gardell. Bara nåt år efter alla andra...
En helt fantastisk serie. Och jag förstår verkligen varför så många fundamentalistiska kristna rasade mot den. Inte för att det var något fel på den – tvärtom! För att den har tillräckligt av både forskningsbaserat faktaunderlag för att stå stadigt, och tillräcklig genomslagskraft för att nå ut. Den är ett verkligt hot mot tolkningsföreträdet hos de som gjort kristendomen till sin och bara sin.
Men, nog om serien som sådan just nu. Här bara några korta citat (nedtecknade ur minnet – så enstaka ord kan mycket väl ha missats eller bytts ut):
"Vi prisar inte längre Gud. Vi jämförprisar Honom"
"Löftena kunna ej svika. Men de kunna uppenbarligen vänta ofantligt länge innan de uppfyllas"
"Jesus älskar bara några, bara några på vår jord. Tror du fel så kan du dra för till helvetet du ska." (framförd på melodin till Jesus älskar alla barnen)
Vi jämförprisar honom-så kul och ett hav av innebörd!
SvaraRaderaGardell är INTE en av mina favoriter, men visst är väl en DVD-spelare med inspelningsbar HD en av de bästa prylarna i hemmet?! Man kan ju titta i storformat (nåja, större än på datorn) från bästa fåtöljen! :D
SvaraRaderaAlma-Lena: Verkligen! Intelligent humor när den är som bäst.
SvaraRaderaTofflan: Själv har jag älskat Gardell sedan det mycket tidiga 90-talet...;-) Första gången jag såg honom live var showen egentligen utsåld, men jag och en kompis tjatade oss till att få köpa biljetter: Vi förklarade att vi var helt införstådda med att det inte fanns sittplatser till oss, och lovade dyrt och heligt att sitta tyst och stilla i trappan på stadsteaterns läktare, ingen skulle märka oss, på hedersord!, och om vi ville sitta bekvämt kunde vi ha stannat hemma och gjort det gratis, det var inte det vi betalade biljetterna för, hävdade vi dessutom.
SvaraRaderaJust på den sista punkten hade jag kanske haft en annan uppfattning nu när jag blivit medelålders och bekväm...Men insläppta blev vi i alla fall...till slut...;-)
Inspelningsbar hårddisk till DVD-spelaren är verkligen det bästa sedan skivat bröd! Nackdelen skulle möjligen vara det där att jag har en tendens att spela in saker som jag tänker se...nån gång... som liksom samlas på hög där.
Jag kom på idag faktiskt att mina två vanligaste svar på frågan "Har du sett [valfri film eller TV-program här]?" är:
A) Nej, men jag har läst boken
och
B) Nej, men jag har spelat in den/det...
Jag har aldrig sett Gardell live men blev impad av honom när jag råkade se en snutt Skavlan och han fick diskutera sin bok med folk som var ganska aggressiva ateister. Han svarade klokt och bra. Men i andra sammanhang har han verkat väldigt mycket posör och uppmärksamhetssökande. Inte lika kul som han vill vara.
SvaraRaderaMen han har poänger ibland som är knivskarpa som när han började sin show i Luleå med att fråga."Vet ni vem jag är? Bra, för jag vet inte vem jag är." Eller "Man frågar de stora frågorna. Var slutar rymden? Varför lever jag? Varför lever moster Alice?"
Då har du missat nåt! ;-)
SvaraRaderaHans främsta styrka som liveartist är (i mitt tycke) förmågan att kasta sig (och därmed också publiken) mellan tramsigaste humor och djupaste allvar.
Har du läst hans skönlitterära böcker förresten? Det var nog där jag började bekantskapen med hans skapande, egentligen. De är ju ofta sorgliga snarare än roliga. Men mycket bra.
En komikers uppväxt har av någon anledning blivit skolkanon så den har jag läst men annars har jag märkligt nog inte läst något av honom.
SvaraRaderaKan särskilt rekommendera "Frestelsernas berg" som tillsammans med Passionsspelet är de mest teologiskt inspirerade av hans romaner (hittade förresten nyligen en uppsats från Tammerfors universitet som spårar kopplingarna till Bibeln i de båda romanerna, turligt nog för mig var uppsatsen på svenska. Den finns här: http://tutkielmat.uta.fi/pdf/gradu00372.pdf )
SvaraRaderaSjälv föredrar jag "Frestelsernas berg" av de två, för att den är mer komplex (vilket kanske kan förklaras av att "Passionsspelet" var hans debutroman). Men det är en smaksak, förstås.