Jag tror också att han, med Guds hjälp, fått uträtta stora saker redan, att han, för att använda en parafras på den anekdot han ofta berättar, har fått vara med och flytta staketet. Som ett uttryck för tacksamhet för det han uträttat ville jag egentligen lägga ut en video där han själv berättar just den anekdoten, men jag letade förgäves efter den. Jag vet att jag har den nånstans, men jag hittar den inte just nu. Och den låg inte ute på youtube heller. Därför kommer den här i textform istället (fritt efter minnet):
The story is about four American soldiers during WWII. In the course of the war, one of them was killed and the other three wanted to give him a proper burial. They went to a local church and asked the priest if they could have him buried in the graveyard. 'Was he baptized?', the priest wanted to know. The friends didn't know. They had never talked about baptism. They had talked about many things. About the people they loved and missed. About things that made them laugh. And about things that made them cry. They had even talked about faith, and God, and about Jesus. But they had never talked about baptism. The priest said, that well, if he could not have a guarantee that the man was baptized, he could not allow him to be buried in the cemetery. But out of compassion for their situation, he could let them bury their friend just outside the fence, on the Northeast corner. The three friends felt this to be a poor second-class status, but probably the best they could get, and so they settled for that. Buried him just where they were instructed to, and marked the grave with a headstone.
When the war was over, they returned to the cemetery, to bid a final farewell to their friend before going back home. But they could not find his grave. Distraught and angered they went to see the priest, to demand an answer. What had he done to their friend's grave?
'After you left,' the priest said, I realized that I had done a terrible thing. I knew I couldn't dig up the grave. So I did the only thing I could do, I moved the fence.
Alltför många placeras ännu, på nåder, strax utanför kyrkomurarna. Som i fallet Peter som inte kan bli medlem i Smyrnakyrkan i Göteborg, på grund av att han är gift med en man, men som är välkommen att delta i gudstjänsten. Han har placerats precis utanför kyrkomuren. Men för honom, och för många, många andra, har ändå Gene Robinson fått vara med och flytta muren, eller i alla fall rucka på den. Göra den flyttbar.
He moved the fence.
Flytta inte en gammal gränssten som dina fäder har rest.
SvaraRaderaOrdspråksboken 22:28
Stefan Pehrson
Jag tänkte först svara genom att fråga hur du, om du följer varje vers i Ordspråksboken, ser på konflikten mellan att den kräver att du misshandlar dina barn med tillhyggen (29:15), och så den svenska lagen. Bör sociala myndigheter i din stad uppmärksammas på detta, liksom.
SvaraRaderaMen jag besinnade mig inför tanken på 26:4: "Svara inte dåren på hans eget dumma sätt, då kan du själv bli likadan." (Å andra sidan säger vers 5 uttryckligen att man SKA svara dåren på hans eget vis, och sådana där uppenbara motsägelser är förstås lite jobbiga för de som vill följa varje ord i Bibeln som en bokstavlig instruktion...).
Därför svarar jag istället genom att utgå ifrån att du kan din Bibel. I så fall måste jag fråga mig hur du menar att en vers som handlar om att inte inkräkta på andras områden i allmänhet, och fattiga och betryktas områden i synnerhet, kan användas mot att upphöra med kärlekslöshet och förtryck? (Och, bara för den händelse att du inte kan din Bibel riktigt så bra, så kan jag tipsa dig om att läsa noter och parallellhänvisningar, som sätter bibelverser i ett sammanhang, inte bara här utan alltid, det kommer du att lära dig mycket nytt av). Om den överhuvdtaget är relevant är det som argument för att försvara att *inte* längre dra gränser som inkräktar på andras område.
Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!
SvaraRaderaStefan Pehrson
Stefan,
SvaraRaderaDet gör mig ont att se en människa så präglad av bitterhet och hat, självgodhet och självförakt (jodå, självgodhet och självförakt fungerar allldeles utmärkt ihop, faktiskt är det ödmjukheten som är mest omöjlig för den som föraktar sig själv).
Jag har bett för dig, att Gud måtte möta med dig. Och jag lovar dig, att den dag du på allvar släpper in Gud i ditt liv (vilket är något helt annat än att använda begreppet Gud för att ha något att skylla sin brist på kärlek på), så kommer du att få möta den fullkomliga kärlek som inte bara fördriver all rädsla (1 Joh 4:16-21) utan också långsamt smälter ditt hat och din bitterhet.
Jag vet att det kan ha djupa rötter, och handla om trauman och inre sår, därför vore det orealistiskt att lova dig ett ögonblickligt helande. Men jag vet att Gud inte önskar bitterheten för dig, och jag tror att när du släpper in Gud kommer Guds kärlek att ge dig modet att möta det där inom dig som gör så ont, och skapar så mycket bitterhet. Och med ett fast grepp om Guds hand kan du våga bearbeta det. Så kommer du dag för dag att präglas mer och mer av Guds fullkomliga kärlek, och du kommer att få se hatet och bitterheten tappa sitt grepp om dig. Bit för bit.