torsdag 17 mars 2011

E'ru full eller

En t-shirt med den här texten, fast på svenska, ville 
Annas syster trycka upp åt henne. 
Den här kan köpas från The MSShoppe


Det är mycket nedslående att leva i ett land där man inte kan bära hem en systemkasse utan att få skämtsamma tillrop av typen "hö, hö, nu är det helg minsann!" eller "Gott, gottigottgott, he he".

Det är faktiskt ännu mer nedslående (och i längden ENERVERANDE DE LUXE) att ha något som orsakar fumlande, snubblande eller liknande balansrelaterade problem, och ständigt få liknande skämtsamma eller (beroende lite på om sammanhanget är ett där alkohol är socialt acceptabelt eller ej) nedlåtande reaktioner och kommentarer.

Anna har ju MS (multipel skleros), och har av och till en tendens att snubbla eller vingla när hon går (beroende lite på dagsformen), nån gång kan talet bli lite sluddrigt också. Och i och med det har hon ju fått uppleva hur roligt det (inte) är med skämt om alkohol och/eller snörpta munnar eller menande blickar i tid och otid.

Själv har jag från födseln dålig balans, vilket bland annat innebär att jag varken kan åka skridskor eller cykla. Redan det kan göra en till lite av ett freak i det här landet, faktiskt, och otaliga är de gånger jag fått förklarat för mig, särskilt av idrottslärare och andra sportfånar, att det är något ALLA kan, om de bara försöker tillräckligt...

Men även om jag som liten (nästan) inget hellre ville än att kunna de sakerna, och kanske kompenserade lite för mitt icke-cyklande genom ett stort intresse för mekande med cyklar, och cyklar som tekniska prylar, så är det inget som känns som att det direkt påverkar mitt liv idag (ja, utom de gånger då folk förutsätter att alla över en viss ålder kan cykla, och planerar saker utifrån det utan att fråga, förstås).

En större irritationsfaktor är att det kan göra mig benägen att tappa, välta och spilla saker. Inte lika mycket hela tiden, lite (eller ganska mycket) är det en formfråga.

Det är irriterande nog i sig själv. Om jag för tredje gången på kort tid spiller kaffe i boken jag just läser, eller välter ner en burk sylt eller annat kladdigt på golvet, etc, så kan jag få ett raseriutbrott (om än kort och övergående) helt på egen hand, alldeles utan hjälp av "humoristiska" kommentarer.

MEN om jag är på fest, eller i liknande sammanhang, och råkar tappa en ölflaska, skvimpa till ett glas etc., så blir det faktiskt, tro det eller ej, inte ett dugg roligare av kommentarer av typen "Ska nog inte va mer där, hö hö hö". 

Numera svarar jag oftast något i stil med "Tvärtom. Hade jag inte varit spik nykter så hade jag troligtvis inte vält [tappat etc] den där." Eftersom det faktiskt är alldeles sant. För andra kanske fumligheten är kopplad till att vara full, för mig minskar den med ett eller ett par glas. Min teori är att det har något med den muskelavslappnande effekten att göra. Men det får vara med det som det vill.

Skillnaden mellan mina och Annas erfarenheter på området är nog att jag främst råkar ut för dylika kommentarer och reaktioner i sammanhang där alkohol antingen förekommer eller förutsätts (eftersom det annars kan skrivas på ett allmänt klantighetskonto). Medan det för Anna är något som lika gärna kan inträffa var och när som helst, om hon skulle råka vingla till lite (eftersom folk förutsätter att det aldrig finns andra förklaringar än alkohol till vinglighet).

Likheten är att det är TRÖTTSAMT otroligt TRÖTTSAMT.

Så, om jag får be dig kära läsare om en liten tjänst: Nästa gång du ser något som du tror kan vara alkoholrelaterat (och som du därför känner en obändig lust att skämta högt om, eller kommentera på andra sätt), kan du tänka över om det skulle kunna bero på något annat? Och om du känner att du ändå MÅSTE få fnissa åt och om alkohol etc, skulle du kunna begränsa det till de personer och situationer där du VET att det faktiskt är alkohol det handlar om?

Jag är varken nykterist eller alkoholmoralist. Alls. Men den fnissiga svenska attityden till alkohol känns rätt pubertal.

15 kommentarer:

  1. Åh, jag känner verkligen för det här inlägget! Även jag hade för en tid sedan en svår sjukdom som gjorde att jag successivt tappade balanssinnet. T o m från vårdpresonalen fick jag höra alkoholrelaterade skämt!! Kul? Not so much.
    Blir så irriterad på att de flesta alltid verkar utgå från att alla har samma förutsättningar och förmågor.

    SvaraRadera
  2. Jag är nog faktiskt både nykterist och blir mer och mer moralist på området och den där pubertala förtjusningen i alkoholskämt är beklämmande. Dessutom är det tragedi inte komedi om det nu skulle vara så att någon vinglar pga droger mitt på dagen. Varför över huvud taget kommentera snubblingar? Uppfostran och farstu saknas hos folk.

    En sak till, varför måste man alltid försvara sina livsval om det gäller mat och droger och man väljer udda? Varför får jag inte dricka mitt glas vatten/mjölk/ juice/ äta min vegetariska mat ifred. Jag ifrågasätter aldrig andras mat-dryckesvanor på middagar o.dyl.

    Detta blir dessutom bara värre ju mer "EU-anpassade" vanor vi får. Tydligen följer inte artigheten med dryckenskapen.

    SvaraRadera
  3. Anna-Stina: Tack för kommentar!

    Kul? Nej, tröttsamt är det. Precis som det där standardiserade tänkandet kring funktioner och förmågor.

    SvaraRadera
  4. Alma: Nej, så värst mycket uppfostran eller hyfs har ju inte alla, dessvärre...

    Jag tror faktiskt att det där fnissiga kring alkoholen beror på att vi har en uppfattning/attityd av att det är något förbjudet (som har det förbjudnas spänning och lockelse). Tyvärr har vi, på något vis, lyckats med att importera en del kontinentala dryckesvanor (samtidigt som vi behållit våra gamla), utan att alls ta till oss den kontinentala avslappnade inställningen kring det.

    SvaraRadera
  5. Folk är så jädra tanklösa ibland!! Jag har många vänner med MS och ser hur illa de blir bemötta ibland. Skäms på idioterna, men kramar till er båda!

    SvaraRadera
  6. tofflan: Tack! Och kramar tillbaka!

    SvaraRadera
  7. Jo Reb folk lämnar farstun hemma men dränghumorn tar man glatt med sig överallt.

    SvaraRadera
  8. Detta är bland det viktigaste man kan skriva om.
    Av medfödd anledning - av sjukdom eller tilltagande ålder är det ganska många som blir snubbliga och fumliga.
    Att förutsätta alkoholintag gör ont dubbelt värre.
    Att försöka använda skallen till annat än mösshängare är ett råd man har lust att ge ibland.
    Eller - är det kanske hjärtat det handlar om.
    Att man har det på rätta stället.

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Kaela: Har man hjärtat med, som Sonya sjöng så sant (tänk vad många töntlåtar som egentligen säger något väsentligt) behöver man inte fundera, man gör liksom rätt ändå. Jag tycker faktiskt det också skulle var elakt att fåna sig om någon verkligen var drogpåverkad och därmed handlade fumligt. Varför använda sitt liv till att lägga sten på andras bördor?

    SvaraRadera
  10. Kan nog vara både i hjärtat och "å huvudets vägnar" som det brister...

    kram

    SvaraRadera
  11. Sant Reb....det brister nog på båda ställena

    Kram!!!

    SvaraRadera
  12. Det har du verkligen rätt i Alma!
    Töntlåtar innehåller ibland stora sanningar - jag tror det är därför de blir så populära.....för folk vet när de möter en sanning.
    Och hjärtat måste va med....alltid!
    Jag vill hellre använda mitt liv till att plocka bort stenar från människors väg än till att lägga dit.

    SvaraRadera
  13. Visst, varför slösa bort sina 70 -80 år på att göra livet hårt för varandra?

    SvaraRadera
  14. Min morfar - din gammelmorfar sa ofta: Bry dig inte om de dumma...det är du alldeles för klok för.
    Brukar tänka så ibland när kommentarerna är i ankelnivå (eller under).
    Men jag vet att det kan vara jättesvårt.
    Och det du beskriver är urbarnsligt av dem som lånar sig till det!

    Kramar om!

    SvaraRadera