Intressant

Så ska alltså Pingst se över medlemsbegreppet och föreningsformen för församlingar, allt enligt Pelle Hörnmark i Dagen.

Exakt vad det landar i för modell är inte så lätt att utläsa, och är kanske inte klart än. Men att också den svenska väckelserörelsen, liksom dess "systrar" arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen, förr eller senare måste komma ikapp de samhällsförändringar som skett är väl ganska klart oavsett. Dessa rörelser formades av, och var helt i linje med, 1800-talets och det tidiga 1900-talets svenska samhälle. Men det samhället, folkrörelsesamhället, finns inte längre kvar, tycka vad vi vill om det. Och folkrörelserna kan då välja mellan att bli en slags museala kvarlevor, dit människor kan gå för att se "hur det var förr", eller att på något sätt bli relevanta för sin tid.

Det handlar inte alls, ska jag på förekommen anledning skjuta in, om att hålla fast vid eller överge "den bibliska modellen". Det handlar om att hålla fast vid eller överge ett skandinaviskt fin de siècle. Vi kan tycka olika där, för somliga är det viktigt med det trygga i det välbekanta, för andra finns det nostalgiska skäl att vilja bevara, ytterligare andra ser kanske just det samhälle som fanns här allra längst upp i nord för drygt 100 år sedan som det bästa samhälle som kan tänkas oavsett. För andra kanske det, tvärtom, är så att det alltid är viktigt att bygga nytt och bryta nya vägar, bara "för att", kanske till och med när det är ovist.

Det vi inte ska göra, oavsett var vi står i förhållande till det svenska folkrörelsesamhället, är att slå varandra i huvudet med Bibeln. Det är inte Bibeln det handlar om, utan om vår svenska historia och vår egen samtid.

Jag önskar, men tror egentligen inte, att denna nyordning också skulle innebära ett slut på indelningen mellan A- och B-lag i den svenska kristenheten. Att syskon i tron skulle bli just syskon.