Att vara HBT är att tillhöra en eller flera minoriteter i samhället, oavsett om man är "H" (står för homosexuell) eller "B" (står för bisexuell) eller "T" (står för transperson). Är man bi eller trans hör man också till grupper som ofta marginaliseras (även) inom HBT-gruppen, oavsett om det nu rent matematiskt är korrekt att använda uttrycket minoritet i det fallet. Är man aktiv i en frikyrka, eller annan kyrka för all del, hör man också till en minoritet i dagens sekulariserade samhälle (lämnar diskussionen om samhället är sekulariserat eller postsekulariserat åt sidan just nu).
Med andra ord, man har faktiskt väldigt mycket gemensamt med varandra.
Och jag har ofta tänkt på att den kompetens som hbt-personer varit tvungna att skaffa sig faktiskt är något som de människor inom frikyrkan som är heterosexuella och cis (=inte trans) också skulle ha nytta av. Och jag räcker gärna ut handen och delar med mig av den. Vi börjar med ett par grundläggande saker kring det där med att komma ut.
För kommer ut gör frikyrkomedlemmar också. Inför icke-troende i sin vardag och sitt liv. Eller vill i alla fall väldigt gärna göra (ibland hör/läser man ju också om människor som gärna skulle vilja berätta om sin tro, att de går i kyrkan o.s.v., men det blir bara inte så). Bland annat har det varit ett återkommande tema i serien Kristian som gick (går?) i den kristna tidningen Dagen.
Först och främst: Det perfekta tillfället kommer aldrig att komma. Tillfällen (typ: "Vad gjorde du i helgen då?") kommer. Men det där perfekta, som man går och väntar på, när läget är helt rätt, det kommer aldrig. Därför får man helt enkelt (eller helt svårt...) bara se till att få det sagt nånstans, nångång.
För det andra: Tyvärr, och trots sättet man talar om att "komma ut" på, så är det inget man gör en gång för alla. Det måste man göra hela tiden. Igen och igen. Lika bra att vara medveten om det från början.
Slutligen: Om du är rädd för hur folk ska reagera när du säger till exempel att du är med i en pingstförsamling ("Å nej, de kommer att tänka att jag är en sån där Åke Green, eller Helge Fossmo, eller nåt"), så gäller det råd jag brukade ge när jag skolinformerade för RFSLs räkning precis lika mycket för dig: Människors första reaktion när de får veta, är bara just det. Deras första reaktion. Det är inte sista ordet i frågan.
Sådär: Introduktionen avklarad. Fler lektioner lär komma. Håll utkik!
Läs mer:
Lektion 1 (We're here, we're queer get used to it) finns här
Lektion 2 (Sex) finns här
Lektion 3 (Ett kapitel i slutet...) finns här
Lektion 4 (Vad en applåd kan berätta...) finns här
Läs gärna även posten Glad pride kära pingstvänner! för lite mer på samma tema.
------
Uppdatering 110415: Såg idag att Dagens ledare talar om att komma ut som kristen. Det finns även en artikel om det, och Dagens fråga är på samma tema. Kul! Och här får alltså den hugade lite konkreta tips om hur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar