... Letade efter något annat och hittade på vägen en artikel från Dagen där ett antal ledare i kristna samfund tillfrågats om sin syn på homosexualitet, och där har ett flertal valt att svara att det är en känslig/komplicerad fråga, som ofta är av själavårdskaraktär, och att de därför undanber sig att svara på den alls.
Översättning: Vi har några människor som vi har lyckats lura med vår spelade låtsastolerans, om vi blir tvungna att säga offentligt vad vi faktiskt tänker om dem och deras liv så kommer det bli uppenbart vilka rövhål vi är under den frikyrkosnälla ytan, och då finns risken att de drar och våra medlemssiffror sjunker ytterligare.
Jag har ju träffat folk som tycker det är helt oproblematiskt att "inte döma det enskilda fallet" men fortsätta ha samma principiella åsikt.
SvaraRaderaFörst blev jag äcklad.
Sen tänkte jag: det kanske är ett stadium. Den mänskan kanske är på väg att ändra åsikt. Eller de sammanhang som tänker så, det kanske är första stadiet i omsvängningen - det är ju vad de konservativa katolikerna tänker, om Franciskus tal om "barmhärtighet".
Om inte annat är det nog ett uttryck för en ökande medvetenhet om att den syn de egentligen har ses som ganska avskyvärd i samhället i stort, det går helt enkelt inte att säga samma saker utåt nu som för 20 år sedan. Och kanske är den insikten förvisso ett första steg mot en faktisk ändring - åtminstone när det gäller frikyrkan brukar jag ju säga att de ändrar praxis och tolkning när den de har blir FÖR konstig och avvikande. Det finns en smärtgräns där (som med hattkravet, för kvinnor, i gudstjänst)
RaderaTyvärr är det nog så att många kristna balanserar mellan vad som kan anses opportunt att säga och vad de verkligen anser.
SvaraRaderaKramar till dig min fina dotter!
Ser att detta är gammalt, men känns tyvärr ännu aktuellt. Jag tänker att det finns en annan sida också att ta hänsyn till, de som verkligen inte vill släppa privilegiet att vara lite bättre än andra, åtminstone på en punkt . De som tycker att detta är en fråga som kan få dem att lämna församlingen, trumma upp en nätmobb eller avsätta pastorn är också en grupp att hålla sig väl med. Själavårdskortet kan också gälla dem. Pastorn blir "piggy in the middle" som varken vågar säga bu eller bä klämd mellan olika positioner och personer som man inte vill stöta sig med. "Vår sida" är dessutom snäll medan den andra är brutal och hejdlöst intolerant, uppsök valfri kommentar på större frikyrkobloggar som Hela pingsten tex. Där kan man läsa att vaccin är vilddjurets märke, feminism är oförenlig med kristen tro och Trump är Guds utvalde. Den sidan är inte blyg att säga vad de tycker i allehanda frågor och de går snabbt till underbältetangrepp på kyrkoledare de uppfattar som "liberala". De år som gått mellan ditt inlägg och nu har dessutom gjort den bruna frikyrkopöbeln djärvare än någonsin. Det är nog inte helt lätt att vara kyrkoledare med så disparata får som vi är.
SvaraRaderaHej Alma! Roligt att se dig här! Även om det tog mig ett tag att upptäcka din kommentar. Jag brukade förr få kommentarer per e-post, automatiskt, men får – tydligen – inte det längre. Det är antagligen någon inställning någonstans som ändrats iom blogspots senaste uppdatering. Nåja...
RaderaDet är sant att det tycks som att den fraktionen blivit djärvare och tydligare på senare år. Kanske är det en Trump-effekt? Av någon anledning påverkas ju även frikyrkomiljön i Sverige ganska mycket av USA.