.....
Har precis läst om Mysteriet mamma (utförligare recension här). Den är precis lika fängslande andra gången. Och ni MÅSTE fortfarande läsa den... Allihop.
Men här vill jag återge ett (av många!) passager jag fastnade för. Eller som fastnade i mig, är kanske ett bättre sätt att uttrycka det.
"Kan sjukhus anklagas för att patienterna dör av den sjukdom de lagts in för?
Tog mammas läkare henne på allvar? Ansträngde de sig tillräckligt mycket för att göra henne frisk?
En dryg vecka före självmordet förflyttades hon från sluten till öppen avdelning.
Hon skulle inte få gå någonstans utan sällskap. Ändå smet hon ut genom en olåst dörr.
Ensam.
På en våning högt upp fanns ett osäkrat fönster.
Ibland låter jag mig fyllas av en barnslig vrede. Det var sjukhusets fel att mamma försvann ur mitt liv. Det var Lørenskogs fel. Och tyngdlagens, som drog henne till sig, ner mot den hårda marken. Jag riktar raseriet mot kommunen där sjukhuset låg. Inte bara mot den, utan mot hela Nedre Romerike.
Det känns skönt att flytta upp sorgen till en regional nivå."
Köp boken på Bokus, eller Adlibris, eller vart du vill... Eller låna den på biblioteket.
Måste läsas, den där formuleringskonsten är så exakt. Det är inte bara anhörigas självmord som man kan lindra lite genom att flytta upp till en regional nivå. Ibland måste man hålla saker ifrån sig för att överleva och inte bli nästa person som kastar sig ut från en högt belägen plats.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaLäsning som kan rekommenderas!
SvaraRadera(Och förhoppningsvis har jag inte tryckt fel på nån knapp nu, och slipper radera den här kommentaren...)