Men åter till reningsbaden. Det är alltså också i det här sammanhanget vi ska sätta in såväl Johannes döparen som andra samtida döpare (Josefus talar bland annat om en Bannus, och i Johannesevangeliet 3:22-6 framgår att Jesus och hans lärjungar också döpte under en period, och vi gör nog klokt i att räkna med att också andra döpare som vi idag inte har namnen på fanns och verkade). Deras dop är inte den markering på anslutning till annan religion än judendomen som dopet är idag, deras dop är ett alternativ till baden i särskilda, avskilda, badpooler. Och det är, såsom reningsbaden i den tidens judendom var, inte en once in a lifetime-avgörelse, det är snarare rinse and repeat as needed. Det handlar dessutom inte om individen, utan om individens möjlighet till gemenskap med resten av det judiska folket. Reningsbaden var sättet att avsluta en period av föreskriven, rituell, avskurenhet från det egna folket, som följde på exempelvis kontakt med blod eller döda kroppar, och återinträda i den religiösa och nationella gemenskapen.
Vad Johannes säger, med sina dop, och vad Jesus och hans lärjungar stämmer in i när också de börjar döpa på samma sätt, är att Gud själv ger vattnet till reningsbadet, det levande, alltså strömmande, vattnet finns redan i floden Jordan. Det är tillgängligt för alla, det ligger utanför prästerskapets kontroll.
Det är inte ett brott med judendomen, det är marginaliserade judiska gruppers uppror mot vad de ser som orättfärdig religiös kontroll av elitgrupper *inom* judendomen. Det förstås bäst som en handling inom ramen för en inomjudisk religiös och social konflikt.
Zaddukeer, fariseer, essenéer, Johannes, Bannus och andra döpare. Alla hade de en uppfattning i frågan om hur reningsbaden ska gå till, och också, indirekt, hos vem kontrollen över dem ska ligga. Idéerna hos vad vi kan kalla döparrörelserna appelerade särskilt till perifera och marginaliserade judiska grupper, som judar från Galileens landsbygd, från Judeens högland och från Syrien.
...och sen har vi återfört dopen till inomhus, välreglerat, i händerna på prästerskapet...
SvaraRadera