... angående pastorn som åtalats för grovt rattfylleri (ja, jag vet vad han heter, och det vet ni med, men jag avstår från att skriva ut namnet här, det är egentligen inte honom som den här bloggposten ska handla om).
Jag har sett ganska många, från alla möjliga håll, uttrycka värme och sympati för honom i sociala medier sedan nyheten blev känd - och det är (på det stora hela) glädjande att se. Inte för att det att köra rattfull inte är allvarligt - det är det tveklöst! Utan för att det uppenbarligen handlar om en människa som mår dåligt. Och för att barmhärtighet alltid vinner över hämndbegär i min bok.
MEN, det finns en grupp människor som bör tänka sig för ett varv extra innan de uttrycker den sympatin, och kanske tänka på hur de uttrycker den också. Det handlar om de som uttryckte gillande när han gjorde sig känd som undertecknare - och möjligen också huvudförfattare, åtminstone var det mest han som svarade på frågor om den i media etc - av en debattartikel som uttryckte sig kategoriskt dömande om sina homo- och bisexuella medmänniskor i allmänhet, och trossyskon i synnerhet.
Om du hörde till de som DÅ uttryckte stöd för den dömande hållningen ska du vara försiktig med att NU uttrycka något som kan uppfattas som ursäktande eller överslätande för den hänsynslöshet som rattfylleri innebär. Vad du annars säger — och säger det ganska högt och tydligt också — är att du har lättare att fördra att en människa handlar på ett sätt som innebär att andra människors liv riskeras, än att två människor älskar varandra och vill varandra väl.
Och i så fall får du faktiskt skylla dig själv om din omgivning drar slutsatsen att din människosyn är högst osympatisk, och att det förmodligen gäller din tolkning av din tro också.
Men om du inte hörde till dem så kör på med kärleksbombningen! Love wins, you know.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar