Att läsa med olika ögon...

... Vi ska laga kalkon i helgen, har vi lovat våra gäster. Så vi har därför både läst recept och köpt själva kalkonen (resten av inköpen tar vi på fredag).

Just receptläsandet aktualiserade det här med hur vem som läser faktiskt påverkar läsningen. Anna frågade mig – efter att vi båda hade läst samma recept – om den frysta kalkonen innehöll något krås*. Jag svarade att jag inte hade någon aning eftersom jag nog aldrig köpt en fryst hel kalkon förut.

"Det får vi ta reda på innan vi handlar, för det måste man ha till fyllningen,"
sa Anna då.

Jag tänkte att det var märkligt, det minns jag inte att jag läste i receptet.
Men jag svarade väl ändå något jakande.

Lite senare läste jag om receptet, och kunde inte låta bli att le lite.
För visst hade Anna rätt.
Och jag också.

Det fanns nämligen två olika recept på fyllningen: Det ena med krås, det andra utan.

Och under de omständigheterna är det ganska givet att Anna (som älskar inälvsmat) kommer att läsa att "man måste ha krås i fyllningen" och att jag (som inte är lika förtjust) kommer att läsa "man behöver inte ha krås i fyllningen" (och sedan glömma allt om kråset omedelbart efter att jag läst färdigt).

Det är inte så att en av oss kom ihåg rätt och den andre fel.
Det är heller inte så att en av oss "läste som det stod" medan den andre "tolkade".
Vi läste bara samma text med olika ögon, och kom med nödvändighet till olika slutsatser.