...Dagens språkpolisiära insats blir ganska snäv. Eller, vad den tar utgångspunkt i är i alla fall ganska snävt. Språkpolisen bevittnade nämligen användandet av ordet "artefakt" om ett naturligt existerande föremål (närmare bestämt var det någon som kallade stjärnor, såna man ser på himlen, för vackra artefakter).
Nu är det förvisso så att somliga artefakter (till exempel satelliter) kan förväxlas med stjärnor (men om man tittar en stund brukar man se att de förra rör på sig, så förvirringen brukar inte vara så långvarig), men stjärnor som faktiskt är stjärnor är inga artefakter.
Varför inte?
För att en artefakt är något tillverkat. Det ligger i själva ordet. Om man ska vara petig måste en artefakt också vara avsiktligt, eller med det latinska ursprunget för ordet "skickligt", tillverkad. Ordet är nämligen bildat av två latinska ord "ars" (närmare bestämt i den avledda formen "arte"), som handlar om skicklighet (särskilt i betydelsen tillägnad skicklighet), och "factus" (böjningsform av "facere", vilket betyder att göra eller tillverka).
Jaha. Så behöver man alltså kunna latin för att veta hur man ska använda en massa av våra svenska ord? Nej, det behöver man faktiskt inte. Men – och här kommer det som är den något bredare tillämpningen av denna språkpolisiära insats – man behöver, för det första, vara säker på att man faktiskt vet vad de ord man använder betyder (detta särskilt om man använder lite svårare ord för att verka bildad, då gäller det att man inte använder dem på ett sätt som bevisar motsatsen).
Detta kan uppnås genom att man, a) tänker efter, och överväger hur säker man är på vad ordet betyder och vid behov sedan b) slår upp det i valfritt uppslagsverk, eller i ordbok.
Men när det gäller just ord som kommer från latinet så finns en lättare genväg (även för den som inte kan latin). Samma latinska grundord brukar nämligen ge upphov till flera olika, delvis, relaterade ord på de västerländska språken. Om inte på det egna språket, så helt garanterat på något av de andra (engelska, franska, tyska etc). Och åtminstone engelska kan ju de flesta av oss hjälpligt. Då räcker det alltså att man kan associera de besläktade orden till varandra.
Om vi tillämpar genvägen i just det exempel som denna språkpolisiära insats handlar om:
arte/fakt:
Förstaledet kan associeras till artist (och ordet artist kommer från samma latinska ord för tillägnad skicklighet). På svenska använder vi, numera, ordet mest för personer som står på scen, men på engelska har det en bredare användning...
...vilket för oss över till både andraledet, fakt, och det där med att använda sig av kunskaper i andra västerländska språk för att förstå ord baserade på latin. Vi har flera ord baserade på samma latinska grund på svenska, exempelvis faktor (något som påverkar, gör, något) och faktum (något som är gjort, ofrånkomligt), men associationen kanske inte känns övertydlig. Då hjälper det att tänka på engelska. Vad finns det för engelska ord som liknar "fakt"? Förslagsvis "factory", en fabrik. Där saker tillverkas.
Aha. En artefakt är alltså tillverkad på ett artistiskt, eller konstfärdigt, sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar