#ärligjul var det ja...

...eller åtminstone något uppriktigt om julen som minskar julstressen.

Uppmaningen på Twitter var att under hashtaggen #ärligjul berätta om brända pepparkakor och andra julmisslyckanden för att genom ärlighet om hur vårt julpysslande faktiskt ser ut sänka de orimliga kraven hos våra medmänniskor (genom att visa att de är just orealistiska).

Nu kan jag inte riktigt göra det, än, för vårt julande* börjar inte förrän första advent**. Men jag kan däremot berätta något som är fullständigt sant, och uppriktigt, om julande. Som jag lärde mig för några år sedan (kan det vara sex år sen?, vet inte på rak arm faktiskt). Och som åtminstone har minskat min stress kring julandet.

Det var nämligen så att Anna det året blev akut inlagd med mystiska neurologiska symptom strax före adventstiden. För att göra en lång historia kort så utmynnade det så småningom i att hon fick diagnosen Multipel Skleros (MS). Men däremellan kom en hel adventstid när vi faktiskt inte visste vad det rörde sig om, och där framtiden såg väldigt oviss ut (av de tänkbara alternativen var faktiskt MS det klart bästa).

Vi har aldrig, något år, julpysslat så mycket. Pyntat*** så ihärdigt, eller lagat så många sorters julgodis. Men det blev inte riktigt jul ändå. Julkänslan infann sig inte.

Andra år har vi pysslat betydligt mindre ihärdigt, men haft julstämning ändå.

Det jag lärde mig var helt enkelt detta: Julen kommer. Eller kommer inte. Hur mycket eller hur litet vi än jular. Det är inte upp till oss att trolla fram den. Vi kan det inte ens.

Därför ska vi göra precis det av julandet vi tycker är roligt. Hur mycket eller hur litet det sen är. Blir du glad av att hänga upp glitter och julkulor, så gör det för all del! Men blir du bara stressad av det så låt bli.

Baka de där pepparkakorna, eller käka bara upp den färdigköpta degen till kaffet (det är faktiskt gott!). Eller strunta i det också. Du bestämmer!

När julkänslan kommer, OM den nu gör det, finns det bara ett måste: Njut av den! På precis det sätt du vill! Med precis den mängd pyssel som är njutbart för dig. Eller helt utan pyssel, om du föredrar det.

Men med insikten att du inte är ansvarig för att framkalla julen. Och inte heller kan hållas ansvarig om julen inte kommer.

Det är inte upp till dig att trolla fram den. Du kan det inte ens.


----

* Mitt eget verb (tror jag): Att jula = allt som har med julen att göra.

** Somliga år har vi haft ambitionen att vara färdiga med julshoppandet till dess, snarare än börja då, så att vi kan ta det lugnt fram till jul sen. Men i år har vi dubbelt 40-årskalas sista helgen före advent, så vi hinner/orkar inte fokusera så mycket på julförberedelser innan dess. Vi får ta det sen. Ta det som en bekännelse inom ramen för #ärligjul om ni vill.

*** Nästan symboliskt så upptäckte vi, men orkade inte riktigt åtgärda, att vår adventsljusstake inte fungerade. Den fick vara framme ändå. Fast otänd. Lite som julen det året. Den hade formen, men inte glöden, så att säga.