Språkpolisiär insats: sina och deras...

... eller "om possesiva pronomen", som vi också kan kalla den här språkpolisiära insatsen. Eftersom det är vad den sortens ord kallas. Låter kanske krångligt, men är egentligen snarare självförklarande, om man tittar närmare.

Om vi börjar med "possesiva", visst vet du vad engelskans "possesion" betyder? Just det, ägodel. Eller som Merriam-Webster definierar det:

a) the condition of having or owning something [ung: att äga eller ha]
b) something that is owned or possessed by someone [ung: det som ägs eller has]

Aha. Det är alltså tal om ett pronomen som betecknar ägande i någon form. Men pronomen då? Visst, det där ordet som man hörde så ofta i skolan. Men vad var det nu det betydde?

Titta närmare på det så ser du det också.

Pronomen. Alltså pro-nomen. Och att "pro" är latinets "för" vet väl de allra flesta. Nomen kanske är mindre känt, men är också latin och betyder helt enkelt "namn". För namn, alltså. Inte att förväxla med förnamn (eftersom det faktiskt påverkar betydelsen om något skrivs i ett eller flera ord, läs mer om särskrivning här om du undrar över det). Om vi sätter ett "istället" först så blir det kanske tydligare:

pronomen= istället för namn

Ett possesivt pronomen är alltså ett ord som används istället för ett namn, för att beteckna ägande. Istället för att säga till exempel "Johans cykel" så säger jag "hans cykel", eller om jag refererar till något Johan sagt om "sin cykel" så säger jag alltså just "sin cykel".

Det där sista är lite vad jag ville komma till med den här språkpolisiära insatsen. På svenska är det nämligen så finurligt att vi kan skilja mellan, inte bara vem som äger, utan också mellan vem som pratar om ägodelen.

"Jag pratar om min cykel, inte om din cykel", sa Kalle till Johan.
Och Johan konstaterade då att "Kalle pratade om sin cykel".
Detta hörde Pelle, som senare förklarade:
"Johan trodde först att Kalle pratade om hans cykel, men det gjorde han inte, utan om sin".

Det här att ha ord som gör att man faktiskt vet både om vad man pratar, och vem som pratar, är så otroligt praktiskt. Lär dig använda det så kommer du förstå det också!

------
P.S. När man ska bena upp detta grammatiskt säger man att orden sitt, sin och sina hör till reflexiva pronomen – sådana som syftar på, reflekterar om du så vill, det tidigare subjektet. Sådana finns även av annat slag än de som betecknar ägande. Men om du bara kan hålla reda på betydelseskillnaden mellan dem och andra possesiva pronomen så är det där kanske inte så kvistigt...