Minnen och glömska. Om Ådalen och livet.

Såhär på årsdagen av Ådalshändelserna 1931 passar det med en post om Birger Normans bok Ådalen 31 (utgiven 1968)

Problemet är bara att jag inte riktigt vet vad jag skriva om den, om det ska vara kortfattat och ändå relevant. Så jag nöjer mig med att konstatera två saker:

1. För mig som läst så mycket jag kommit över om just Ådalshändelserna är och förblir Normans Ådalen 31 det bästa i ämnet.

2. Bortsett från enstaka dikter (som jag läst och gillat redan som tonåring) hade jag inte läst något av Norman innan jag läste Ådalen 31, men den var nog för att placera honom bland mina favoritförfattare (och få mig att läsa mer). Inte bara, eller ens huvudsakligen, på grund av punkt 1, utan också, eller mer för språket. Och för förmågan att ta berättelsen (eller snarare berättelserna, för han bemödar sig verkligen om att belysa det ur så många synvinklar som möjligt), om dessa dagar i maj 1931, och göra det till något ännu större. Något relevant för livet som sådant. Djupt existentiellt, helt enkelt.

Och, se där, till och med mina två korta konstateranden höll på att breda ut sig till något väldigt ordrikt och långrandigt... Jag tar därmed och lämnar ordet till Norman själv, med några citat ur just Ådalen 31:

"Utan minnen kan vi inte leva.
Inte utan glömska heller" 
(ur inledningen till avsnittet "Tolv frågor till Ådalens gymnasister")

Och som avslutning det stycke som avslutar även boken:

"Monumentet

Tidigt började man tala om ett minnesmärke i Lunde, ett monument.
Det är många frågor som irrar omkring i Ådalens offentliga liv. tas upp, avföres. Står på stickspår någon tid, kommer igen, åker ut, försvinner. Kommer upp, som det heter. Aktualiseras, bordläggs. Sporadiska men eviga.
Frågan om monumentet i Lunde hör till dem.
Jag kliver upp i det lilla berget ovanför vägen. Vägen de kom. Över mig brusar E4-an på brobågen. I ansats efter ansats. Vågor i det stora bruset, som alltid står över älven. Vinden som kommer. Vattnet som strömmar. Det hörs ljud från varvet. Ett stycke metall infattat i trä. Bland gårdarna går människor. En båt passerar.
För oss som hade allt inpå oss, finns ett då som också är här och nu. Över tid och avstånd.
För ungdomarna som svarade på de tolv frågorna finns det inte. Hos dem har skadorna inte ärrats och läkt ut, för där har inte funnits några sår.
Ett monument i Lunde, ett minnesmärke, på berget vid färjeläget dit ingen färja kommer.
Vilken form skulle kunna sluta sig kring skräcken, sorgen, minnet?
Till vem skulle den tala?
Militären har farit hem.
"Stufvaren VI" har lagt ut från kajen.
De döda har också rest.
Vilka är kvar?
Vilka är vi att vi skulle överrösta vinden och vattnet?"


PS. Ser att boken nu finns i nyutgåva, från Murbruk förlag. Kan köpas på Bokus, eller Adlibris. För billigare alternativ rekommenderar jag antikvariat eller bibliotek. Jag hittade mitt exemplar, som är inbundet och dessutom signerat av Norman själv (!), för ca. en femtiolapp på ett antikvariat.