Vi har här hemma en hel liten samling av pyttestrumpor, vars rättmätiga ägare vi inte lyckats koppla dem till, och vars ursprungliga bärare nog vuxit ur dem för länge sedan.
Det är väldigt praktiskt när man t.ex. har bråttom ut och inte hittar sitt mobilfodral, då sticker man bara in handen i lådan med det kvarglömda och tar en liten socka. Lika bra som ett riktigt fodral kanske den inte fungerar, men skyddar något är jag helt säker på att den gör.
Och igår hittade jag alltså ett användningsområde till, när jag lyckades slänga mitt nyckelfodral (utan nycklar i) i en av sopcontainrarna, och inte ville dyka i efter det (egentligen är det konstigt att det inte hänt tidigare, med alla saker man balanserar och jonglerar med när man är i vårt soprum, varav somligt ska slängas, fast på rätt ställe, och annat – som nycklarna som man har uppe för att man måste låsa upp dörren för att komma in, och nyckelfodralet som nycklarna _inte_ ligger i av samma anledning – inte ska slängas alls).
Bebisstrumpa to the rescue. Igen. Som sagt, det var därför Gud skapade tankspridda småbarnsföräldrar. För att det skulle finnas någon räddning när vi andra är tankspridda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar